REKLAM. En aktuell Andy Warhol-utställning får Clemens Altgård att minnas barndomens möte med amerikanska reklambilder. Vad hände med den amerikanska drömmen?
Om det är något som jag minns av barndomens mediautbud så är det den amerikanska bildtidningen Life. Där fanns fantastiska stora färgbilder och reportage som visade hur det såg ut i den stora världen. Givetvis fanns det också mängder av annonser. Jag minns att reklambilderna satte fantasin i rörelse. Det var den amerikanska drömmen, eller rättare sagt, smart och elegant förpackade visioner av det goda livet. I grund och botten handlade det om upprätthållandet av en livsstil som byggde på lycka genom konsumtion men också en föreställning om hur det perfekta livet skulle se ut.
Med tiden blev jag att bli allt mer kritisk mot de ideal som annonserna förmedlade, men de väcker vid varje återseende trots allt en slags nostalgisk känsla. Känslan är snarlik den som uppstår när man bläddrar i gamla barnböcker.De amerikanska 50- och 60-talens reklamspråk kom ju för övrigt att spela en stor roll i popkonsten, en konst som jag fann det oerhört lätt att tycka om när jag som nioåring besökte ett modernt konstmuseum. Popkonstverken har överlevt de reklambilder som utgjorde förlagorna. Jag kommer att tänka på detta när utställningen Warhol 1968 nu visas på Moderna Museet i Malmö. Som curatorn John Peter Nilsson skriver i sin essä till utställningen så skildrar Warhol hur massmedier och konsumtionsvaror övertar religionens roll i det amerikanska samhället.
Campbells soppburkar ser ju för övrigt inte längre ut som de gjorde när Andy Warhol skapade sina berömda bilder, fast logotypen är förstås oförändrad. Intressant nog finns det ett starkt intresse idag för konsumtionsartiklar från förr. Den som letar på internet hittar med lätthet åtskilliga sajter och bloggar som är inriktade på retroestetik och forna tiders reklam.
Det som för inte så länge sedan verkade helt rätt och var uttryck för ett allmänt ideal väcker oftast ett visst löje. Humorfaktorn är hög när man går igenom de samlingar av antikverad reklam som finns att beskåda. Det är bisarra kulinariska anrättningar, som inte längre ser så fräscha ut, parodiskt överdrivna könsroller och miljöfarliga bilar som inspirerats av den tidens föreställningar om rymdfarkoster. Och så cigarettannonser förstås. Cigaretten förknippades gärna med ett sunt och aktivt liv i framgångens tecken. Självaste Ronald Reagan figurerade under sin tid som Hollywoodskådis i annonser för cigarettmärket Chesterfield. För att ta ett exempel.
Tiderna har sannerligen förändrats. Men i och med succén för tv-serien Mad men för cirka tio år sedan aktualiserades denna en gång så fräscha men numera svunna värld. Den kom att engagera generationer som, till skillnad från undertecknad, inte var födda när handlingen i serien utspelar sig. Berättelsen om reklambyrån Sterling Cooper på Madison Avenue i New York i 1960-talets begynnelse levandegör den amerikanska reklamvärlden med en detaljrikedom som imponerar. Matthew Weiner som skapat Mad Men stod också bakom en annan succé, The Sopranos. I bägge tv-serierna skildras sprickorna som uppstår i de stora, starka männens familjeliv. Den stilige Don Draper i Mad Men är förvisso ingen mafioso men ändå något av en psykopat.
I Mad men handlar det mycket om ytan som livshållning men också om vad som finns bakom de perfekta fasaderna. Dagens reklam ter sig så mycket mer tvetydig och mångbottnad vid en jämförelse med Don Drapers era. Sannolikt återspeglar bilderna från 50- och de tidiga 60-talen en optimism och aningslöshet som för alltid gått förlorad. Världen har blivit mera komplicerad och efter 1968 och Vietnamkriget blev den amerikanska drömmen aldrig lika oskuldsfullt okomplicerad igen.
Däremot vore det naivt att dödförklara den amerikanska drömmen. Den lever, om än i modifierad form.[/membership]
clemens.altgard@opulens.se
