VADSLAGNING. Gott nytt valår – nu börjar det. Kampen om klicks medier emellan, de spännande rubrikerna med de fetstilade uttrycken som ska avslöja mekanismerna bakom kulisserna; det politiska spelet.
CIVILISATIONSKRITIK. “I sin blandning av smuts, snusk, romantik och teori är Stasiuks Östern en slags roadmoviens Gilles Deleuze, också genom att han skapar betydelsemättade nyord. Som skildring av Östeuropas industri är ordet ”elektrodoft” mästerligt”. Jesper Nordström recenserar Andrzej Stasiuks Östern.
LITTERÄR. “Ingen jämfört med dig är liksom Skuggland en berättelse där känslan, atmosfären, tillståndet från barndomen lyser igenom. Här är det den sextonårige Stewe det handlar om, enstöringen som ingen lägger märke till, killen som inte kommit ut ur garderoben”, skriver Carolina Thelin.
DÖDSSYND. Det finns ett fä som heter Avund och som håller till i en avgrund där ingen kan se det. Och där nere i mörkret väntar det tålmodigt på att få vara oss behjälpliga. Var gång vi misslyckas sticker det fram sitt fula tryne och ondgör sig.
STRUKTURER. “Behovet av nya filmiska strukturer, där man inte nöjer sig med en eller annan stark kvinnlig huvudkaraktär utan erkänner behovet av ännu fler kvinnor även bakom kameran, har med andra ord kanske aldrig varit större internationellt sett”, skriver Karolina Bergström.
ÅLDERSBEDÖMNINGAR. Fram tills för några dagar sedan var jag onyanserat förbannad över åldersmätningar. Jag såg det som ovärdigt på så många sätt.
SÄKERHETSVENTILER. En individs eller lands mognad visas av hur bra man klarar att harmonisera spänningar och motsättningar. Ur det perspektivet är Sverige inte riktigt vuxet, menar Ladislaus Horatius.
PIONJÄR. “Fotografin som konstform började expandera och fick egna utbildningar och museer, men det var en mansöken. Att Tuija Lindström blev den första kvinnliga professorn vid fotohögskolan i Göteborg var antagligen avgörande för att en förändring skulle kunna äga rum”, skriver David Zimmerman.
SHAKESPEARE. “Atwood lyckas perfekt med ambitionen att elegant och stilistiskt säkert anpassa Stormen efter sin samtid och en helt egen uppsättning får träda fram, präglad av humor, intensivt förlamande sorg och en frätande lust efter hämd och återerövrade positioner”, skriver Elisabeth Brännström om Häxyngel.
