Dela:

Bläddra per

Facebookistan och den censurerade konsten

”Dokumentären undersöker hur Facebook förhåller sig till yttrandefrihet och rätten till ett privatliv.”

CENSUR. Om Facebook vore ett land så hade det med sina 1.4 miljarder användare varit världens största nation. Med så många invånare kommer också ett stort ansvar.

Den danske filmregissören Jakob Gottschau har i dokumentären Facebookistan (2016) undersökt hur Facebook förhåller sig till två av demokratins grundprinciper: Yttrandefrihet och rätten till ett privatliv. Hade vi betraktat Facebook som en nation, istället för ett företag, så hade vi nog tyckt att det var ganska skrämmande hur odemokratiskt landet styrs och hur slutet deras maktapparat är för omvärldens granskning.

Eftersom Facebook är ett amerikanskt privat företag så finns ingen transparens och det är ofta svårt att förstå hur deras policy fungerar.  Att få svar på varför de har stängt av ditt konto eller raderat dina bilder är ingen enkel uppgift. Facebooks regelverk är både trubbigt och grovt generaliserande, vilket är något konstnärer, konstinstitutioner och konstintresserade fått uppleva de senaste åren. Den lilla sjöjungfrun, en naken dalkulla av Anders Zorn och Gustave Courbets kända målning “Världens ursprung” från 1866 är bara några exempel på konstverk som censurerats av Facebook. Att visa kvinnliga bröstvårtor är inte tillåtet på Facebook, medan däremot ett par rejäla “man boobs” får ligga kvar i flödet.

Genom alla tider har konstnärer blivit censurerade av kyrkan, staten och makthavare. Det kan ha rört sig om konst som provocerat eller ifrågasatt den politiska eller religiösa makten eller konst som ansetts omoralisk. Inte speciellt förvånande har omoralisk konst nästan alltid handlat om nakna kvinnor.

Man kan ju tycka att vi idag i Sverige lever i ett sekulariserat och jämställt samhälle, och att en naken kvinnokropp inte borde provocera någon. Men när konstnären Carolina Falkholt 2014 målade en frodig och färggrann kvinnogestalt på en vägg på en högstadieskola i Nyköping blev det rena moralpaniken. Man kunde nämligen se en stiliserad vagina på kvinnan. Kommunen ville måla över konstverket och Sverigedemokraternas riksdagsledamot Margareta Larsson gick så långt att hon ville att konstnären skulle fängslas för sexuellt ofredande av unga. Att det vid Nicolaiskolan i Nyköping också finns en bronsstaty av Ivar Johnsson föreställande Prometheus, som visar en naken man med hela paketet dinglande i ögonhöjd på betraktaren, var det ingen som ville förbjuda eller ta bort. Men det är förstås skillnad på en manlig konstnär som skildrar nakna män och en kvinna som skildra nakna kvinnor.

De senaste åren har klimatet för konstnärer i Sverige, men också i stora delar av Europa hårdnat. KRO, Konstnärernas riksorganisation KRO, gjorde för några år sedan en undersökning där det visade sig att hot och våld mot konstnärer ökat de senaste åren. Konstnärer som Lars Vilks lever under dödshot, i hans fall som bekant för en teckning av profeten Muhammed föreställande en rondellhund, och attacken på satirtidningen Charlie Hebdo visade också att det fria ordet och bilden är utsatt för stark press. I länder i vår närhet som till exempel Ryssland, Turkiet, Polen och Ungern driver regeringen en konservativ kulturpolitik vilken starkt begränsar den konstnärliga friheten.

Internet och sociala medier har det senaste decenniet blivit en allt viktigare plattform för att uttrycka oss på, men vad händer när yttrandefriheten och demokratin allt mer hamnar på de stora kommersiella företagens arenor? För att upprätta sin policy om bildanvändning använder sig företagen allt mer av algoritmer och bildigenkänningsverktyg för att gallra i det enorma bildflödet.

Men en bild är inte alltid vad den ser ut att vara. Jag förmodar att du sett några av alla de listor av synvillor på nätet med bilder som ser snuskiga ut men som inte är det. Kvinnan med de jättestora brösten, som egentligen är hennes knän uppdragna mot magen, eller en penis fullt synlig i bilden men som bara är ett skärp. Vid maskinell avläsning av bilder är det lätt hänt att oskyldiga eller konstnärliga bilder sorteras bort i flödet. Och kan man då inte komma i kontakt med företaget för att kunna få en förklaring till varför bilden tagits bort eller få en möjlighet hävda sin rätt så blir det i längden ett stort problem för yttrandefriheten och demokratin.

Genom alla tider har dock konsten lyckats lura och undgå censurens olika regelverk. För en bild kan verka oskyldig men ändå var fylld med subtila budskap. Idag kringgår och ifrågasätter användare och konstnärer de sociala plattformarnas regler på olika sätt. Under hashtagen #freethenippel protesterar man mot censuren av kvinnobröst genom att posta kvinnobröst där bröstvårtan tejpats över, ersatts med en emoji eller helt enkelt ersatts med en bild av en manlig bröstvårta som av någon anledning inte anses stötande för betraktaren.

En sak som historien i alla fall har lärt oss är att censur oftast fungerar mycket dåligt eftersom människans fantasi och kreativitet alltid hittar nya vägar för att kritisera makten.

MATHIAS JANSSON