PROSA. Detta är en kompetent, vacker och språkmässigt intressant debut, skriver Elisabeth Brännström, som läst Anna Järvinens Dröm natten till idag.

Dröm natten till i dag av Anna Järvinen
Förlag: Förlaget

När Anna Järvinen, mest känd som konstnär, musiker och låtskrivare, som sexåring flyttade till Stockholm från Helsingfors talade hon enbart finska. Under ett helt år i Sverige sade hon inte ett ljud på svenska, hon talade finska hemma men gick till sin lekskola varje dag med en kompakt tystnad inuti. Sedan släppte blygseln; Anna blev snabbt tvåspråkig, och när hon för ett par år sedan satte sig ner för att skriva sin bok säger hon att det föll sig naturligt för henne att skriva den på både svenska och finska, eftersom hon tänker på båda språken.

Efter många försök att samla ihop det myller av tankar som rörde sig runt hennes liv och barndom och formulera dem på både finska och svenska, kände sig Anna Järvinen fortfarande osäker på sin text och hon skickade, för säkerhets skull, sitt obearbetade manus till den kända finlandssvenska författaren Monika Fagerholm för en bedömning. Hon fick en försiktigt positiv respons som gav henne självförtroende nog att skicka manuset till ett finskt förlag. Svaret blev att de enbart gav ut böcker på svenska, men om hon bestämde sig för att omarbeta texten och utesluta finskan, kunde hon gärna höra av sig igen.

Det visade sig besvärligt för Anna Järvinen att gå förlaget till mötes. Speciellt svårt var det att översätta de finska delarna till svenska; språket ville sig inte riktigt, det tog tid att forma om orden och uttrycken och Järvinen kände att det också på något sätt tog kål på hela idén. Till slut, efter ett par års intensivt arbete var ändå boken, Dröm natten till i dag, klar, nu helt i en svensk språkdräkt, men med det finska tonfall hon sökt så länge efter, och den har nu i höst kommit ut på det finlandssvenska bokförlaget Förlaget.

Anna Järvinens hårda arbete har resulterat i en vacker, fragmentarisk berättelse om en kvinna med många åldrar inom sig; en kvinna som nu fyllt 50 år, men som bär med sig både det barn hon var i ett annat land, där släktingarna talar ett annat språk, och den ganska aviga, lätt kaxiga unga kvinna som bor kvar inuti i henne. Språket är poetiskt, men ibland lite lagom kantigt och oharmoniskt, precis som den person som författaren vill skildra. Det vill säga en människa som skräms av perfektion och vars sinne oavbrutet pendlar med mellan två vitt skilda språk och två olika kulturer. Detta är en kompetent, vacker och språkmässigt intressant debut.