TWITTER. De folkvalda som aktivt och frikostigt börjar blocka sociala mediekonton med främlingsfientlig agenda ska inte ses som fiender till tolerans och åsiktspluralism. De har tvärtom förmodligen valt den bästa strategin för att gynna det offentliga samtalet i sociala medier, skriver Mattias Svensson.
SUNKIG KVINNOSYN. Jag tror inte att det vore någon överdrift att hävda att det florerar mer sunkig kvinnosyn inom SD än i de andra riksdagspartierna, skriver Myra Åhbeck Öhrman apropå den senaste skandalen som drabbat partiet.
Jan och Jimmie, se där ett äkta radarpar. Som pyromanen och byfånen som går runt med en falsk brandmansdräkt. Den ena ser till att folk blir oroliga genom liberal politik (urholkad arbetsrätt, utförsäljning av allmännyttan…) och sen kommer den andra och försöker lugna folk med fagert tal om äldre tiders trygghet och guldålder. Men så…
FIASKO. Det misslyckade moderata statsministerförsöket kommenteras idag av Erik Cardelús, som också intresserar sig för Ulf Kristerssons språkbruk. Vad är det egentligen för ”vi” som moderatledaren talar om?
REPRESENTATIV DEMOKRATI. Vi vill ha människor i riksdag, kommun och landsting som representerar ”oss”, folket i all sin brokighet, skriver Amra Bajric i sin krönika.
KULTURBEGREPP. I sin debut som Opulenskrönikör skriver Myra Åhbeck Öhrman om SD:s kultursyn. Krönikan handlar bland annat om Nick Borgen och begreppet “destruktiva kulturyttringar”. Och svaret på frågan — vad är egentligen svensk kultur?
Opulens har senaste tiden framförallt fokuserat på tre områden inför valet på söndag – partiernas kulturpolitik, de politiska biografierna och det högerextrema hotet mot demokratin. Här hittar du artiklarna.
SD-FÖREGÅNGARE. Vet Sverigedomkraternas väljare vad det är för parti de tänker rösta på? ”Med utgångspunkt från demokratisynen vill jag här lyfta fram den svenska föregångare som SD själv framhåller i sitt principprogram, Teodor Holmberg,” skriver Lars Edgren, professor i historia vid Lunds universitet.
FARLIGT TANKEGODS. I Sverigedemokraternas principprogram talas det om ”nedärvd essens”. Melker Garay funderar, så här inför valet, över detta faktum och vad som skulle kunna tänkas vara SD:s egen essens.
