Mer bisarr än flertalet skräckförfattare
SKRÄCK. Pål Eggert har läst Bödeln i Malmö av Henrik Möller. “Stundtals får han mig att tänka på Nikanor Teratologen även om Möller inte är lika överdriven”, skriver Eggert.
Blodig och vacker skräcktribut
SKRÄCK. Många har försökt imitera Tobe Hoopers skräckklassiker “Motorsågsmassakern” – de flesta har gruvligt misslyckats. Ti Wests “X” är ett av få undantag.
Rekordmånga barnboksdebutanter
BARNBÖCKER. För första gången på tre år ökade i fjol utgivningen av barn- och ungdomsböcker i Sverige. Trendbrott eller post-pandemi-effekt? Ett är åtminstone säkert enligt Svenska barnboksinstitutets genomgång av 2021 års utgivning – antalet debutanter ökade förra året lavinartat.
Ägget du inte vill ha till påsk
FILMPREMIÄR. När ett mystiskt ägg kläcks hos en influerarfamilj släpps ondskan lös i villaidyllen. Men kanske är mänskligheten det mest obehagliga i den finska skräckfilmen “Ruva”.
Skräck utan övernaturliga inslag
ROMAN. Det här är en roman utan övernaturliga inslag. Är det då en skräckroman? Det kan man nog säga. Skildringen av den extatiska atmosfären förmedlar en närmast översinnlig stämning som paradoxalt växer ur en extremt kroppslig erfarenhet, skriver Pål Eggert.
Favoriter i blodig metafilm
SKRÄCK. Nya “Scream” är inte en uppföljare, nyversion eller “prequel”. Utan en “requel”. Frågor på det? Ingen fara, ett gäng allt blodigare tonåringar står redo att förklara detta alla metafilmers moder-koncept.
Adrien Brody tolkar King i “Chapelwaite”
SKRÄCKSERIE. Skådespelaren Adrien Brodys kärlek till skräckgenren, och i synnerhet författaren Stephen King, fick honom att tacka ja till huvudrollen i serien “Chapelwaite”.
John Carpenter älskar att tonsätta mord
SKRÄCKMUSIK. När John Carpenter gjorde lågbudgetskräckfilmen “Alla helgons blodiga natt” 1978 hade han ingen aning om vilken succé den skulle bli. 43 år och otaliga uppföljare senare är han kvar i mördaren Michael Myers våld ‒ som kompositör till filmen “Halloween kills”.
Guldpalmsvinnare: “Ser skönhet i det monstruösa”
GENREMIX. Den visuellt fantastiska och våldsamma “Titane” (recenserad i Opulens av Charlotte Wiberg 2/10) tog hem det tyngsta priset på Cannesfestivalen i år. Men bortom svärtan är den en film om kärlek och människans innersta. – Mitt mål är att hitta skönhet i allt, särskilt där folk inte förväntar sig det, säger regissören Julia Ducournau.