PROSA. “Jag slår igen Curt Anderssons bok med glädje. Den är stor och fiberrik”, skriver Carsten Palmer Schale som läst Curt Anderssons bok Allt som jag inte begriper mig på, “om drömmar, samtid, död och livsvillkor“.
PROSA. “En kontinuerligt mer sensibel och mer återhållsam prosa från Gunilla Boëthius sida hade nog gett mig en betydligt stillsammare, men troligen mer känslomässigt berörande, läsupplevelse”, anser Elisabeth Brännström som läst En livslång hemlighet.
HOLLYWOODMOGUL. Emma Clines prosa är lysande skarp och välstrukturerad och boken saknar inte heller humor, skriver Elisabeth Brännström som läst romanen Harvey som handlar om den för övergrepp dömde Hollywoodmogulen Harvey Weinstein.
ROMAN. Framtid ska min dotter heta av Bernt Olov Andersson är en roman om fattigdom, lidande och kamp, men också om människans förmåga att hitta glädjeämnen och att övervinna till synes oöverkomliga hinder, skriver Thomas Almqvist.
GRYM. Rachel Cusk är grym, i ordets båda bemärkelser, både skoningslös och suveränt bra, skriver Camilla Carnmo.
DÖDEN. ”Hon som äter jord” av Dolores Reyes är en annorlunda roman, där döden är ständigt närvarande, skriver Thomas Almqvist.
DISKREPANSER. Raven Leilanis debut är på sätt och vis ett bidrag till både Metoo och Black Lives Matter men är samtidigt något mer. Den handlar om diskrepansen mellan ålder, kön, inkomst och svarthet kontra vithet, skriver Carolina Thelin.
PROSA. “Det är inte alltid friktionsfritt att möta romanpersoner som von Essens, men det är ofta intressant”, skriver Anna Remmets.
PROSA. Christian Wåhlander lär vid det här laget vara ett välkänt namn för flertalet av Opulens läsare. Nu har vi nöjet att presentera en novell han har skrivit i det lite längre formatet.
