MEDIESATSNING. ”Att med frihetlig bredd möta de reaktionära krafterna där de på allvar kan utmana demokratin, på kulturens område, är alltjämt den publicistiska grund magasinet står på.” Opulens chefredaktör Stefan Bergmark skriver apropå magasinets breddning denna vecka.
RIKEDOM. Iodine Jupiter reflekterar över fenomenet att man så sällan ser folk som skyltar med sin rikedom.
KLASSRESENÄRER. ”Den nya medelklassen bidrar till en fantasi, den om att vara klassresenär”, skriver Linda Bönström.
SPRÅKET. Christian Wåhlander begrundar hur språkbruket har förändrats från 70-talet fram till idag och drar slutsatser beträffande hur överklassens attityder sipprat ner till bredare folklager. Vikten av att visa upp en glad fasad är det som gäller.
ÖVERKLASSKILDRINGAR. Atlantis har gett ut två böcker vars formgivning antyder att det hänger ihop: Madame de Sévignés brev och Lorenza Foschinis Prousts överrock. De är lite porrigt smutslila, men de innehåller på sin höjd pikanterier som får en vilja dra sig i en vaxad mustasch och kuckla lite.
DASSIGT. ”Femtiofyra afrikanska länder protesterar, med all rätt, mot att kallas skithålsländer. Eftersom presidenten genast kollade upp om hans yttrande uppskattats av kompisarna var det ingen felsägning”, skriver Ivo Holmqvist.
ÖVERKLASSKILDRING. Elisabeth Brännström har läst den första delen i en trilogi, där de kommande två delarna snart också kommer i svensk översättning.
KLASS. Rousseau brukade kallas ”förlorarnas Homeros” eftersom han var den förste att se på samhället underifrån. Det viktigaste var för honom inte hur den härskande klassen såg ut eller hur ädel den var, utan istället hur de allra längst ned hade det.
