Vi måste snacka om medelklassen
KLASSRESENÄRER. ”Den nya medelklassen bidrar till en fantasi, den om att vara klassresenär”, skriver Linda Bönström.
Det var inte jättekul att pappa dog
SPRÅKET. Christian Wåhlander begrundar hur språkbruket har förändrats från 70-talet fram till idag och drar slutsatser beträffande hur överklassens attityder sipprat ner till bredare folklager. Vikten av att visa upp en glad fasad är det som gäller.
Litteratur som inte sticks eller bits
ÖVERKLASSKILDRINGAR. Atlantis har gett ut två böcker vars formgivning antyder att det hänger ihop: Madame de Sévignés brev och Lorenza Foschinis Prousts överrock. De är lite porrigt smutslila, men de innehåller på sin höjd pikanterier som får en vilja dra sig i en vaxad mustasch och kuckla lite.
Antecknat i Amerika: En skitsak
DASSIGT. ”Femtiofyra afrikanska länder protesterar, med all rätt, mot att kallas skithålsländer. Eftersom presidenten genast kollade upp om hans yttrande uppskattats av kompisarna var det ingen felsägning”, skriver Ivo Holmqvist.
Sparsmakad men känslig berättelse om brittiska imperiets eftersläntrare
ÖVERKLASSKILDRING. Elisabeth Brännström har läst den första delen i en trilogi, där de kommande två delarna snart också kommer i svensk översättning.
Var är överklassens Tjuvheder?
KLASS. Rousseau brukade kallas ”förlorarnas Homeros” eftersom han var den förste att se på samhället underifrån. Det viktigaste var för honom inte hur den härskande klassen såg ut eller hur ädel den var, utan istället hur de allra längst ned hade det.