PARADOX. Lars Thulin skriver om den demokratiska paradoxen, att demokratin lätt kan avlägsnas med dess egna regler. Och hur förändringarna kommer smygande.
SAMHÄLLE. “Alltför sent förstod vi kraften i den centrifug som skilde de ”värdefulla” från de ”värdelösa”.” Så beskriver Stellan Lindqvist hur populismen fick en grogrund i vår tid.
LEDIGHET. Sommaren och semestern är en nödvändig tid som ska bryta av mot de många vardagarna av slit och krav, rutiner som dränerar och nöter ner. Crister Enander om en tid som laddas med stora förväntningar.
KNYTBLUSEN. “Tiden då man enkelt kunde slå ifrån sig kritik genom att utmåla kvinnor som hysteriska, vilseledande eller tidsslösande i talet om egna erfarenheter börjar långsamt rinna ut.” Samira Ariadad om Svenska Akademien, kvinnohatet och slutet på herraväldet.
SAMHÄLLSATIR. “Ensemblen sliter verkligen, men följden av den stilisering som regissören Katrine Wiedemann uppenbarligen eftersträvar är att skådespelarna överlag blir serieliknande karikatyrer”, skriver Lena S. Karlsson om Stockholms stadsteaters uppsättning av Besök av en gammal dam.
MAKTSTRÄVANDEN. “Jag tänkte som nyårslöfte att jag ska försöka att primärt bemöta människors bästa argument, men blir det till godo eller till skada för de övergripande värderingar jag kämpar för? Finns en motsättning mellan att nå sina politiska mål och att följa sina politiska ideal?”
MAKT. Jag kan inte sluta tänka på makt. Verklig stor makt syns ofta inte, den är så självklar att alla anpassar sig, inte ens tänker tanken att utmana. Det är först när makten ruckas på en aning som upproret ens blir möjligt att föreställa sig.
MUSIKINDUSTRIN. “Hur ofta har inte epitetet kvinna gått före musiker, hur ofta har inte tjej betonats istället för band och hur ofta handlar inte frågan om att vara istället för att spela? Otaliga gånger. Ofantligt ofta”, skriver Linda Bönström.
MAKT. “Marianne Lindberg De Geer använder blicken. Överallt i utställningen har man ögon på sig. Och som alla vet har blicken makt. Även självporträttet där hon avbildar sig som man är ett exempel på hur konstnären bearbetar ämnet makt”, skriver Maria Johansson.