DÖDSRYCKNINGAR. Så är det idag 35 år sedan Tjernobyl, tidernas värsta kärnkraftsolycka. Det blev snarast synonymt och arketypiskt för härdsmälta och på Youtube lägger jag märke till formuleringen i Rapport: “Sånt klarspråk är inte vanligt i Sovjet”. Det gick inte att hålla masken. Västs geigermätare tickade fram torra fakta.
FRIHETSDRÖMMEN. “Nu när 1 maj närmar sig, och vi inte har möjlighet att samlas, demonstrera, kan vi leka med tanken att vi är communarder i Paris mellan 18 mars och 28 maj?”, skriver Anna Sanvaresa apropå att det i vår är 150-årsjubileum för Pariskommunen.
JUBILEUM. “Det är folkbildningsidealen som ligger i botten.” Elin Stadenberg intervjuar Christer Sturmark, chefredaktör för tidskriften Sans vilken nu fyller 10 år.
JUBILEUM. Så har vi då den tvehågsna äran att önska Plutonium (Pu) grattis på 80-årsdagen, som skapades den 14 december 1940. En av laboratoriearbetarna upptäcktes ha ämnet i sin urin hela 50 år senare och är nu medlem i den lite nördigt studentikosa föreningen “uppu” som utläses “u piss plutonium”.
JUBILEUMSBOK. “En biografi med förtjänster, men inte något lättläst för den som snabbt vill lära känna en riktig klassresenär och vår kanske första superkändis”, menar Thomas Wihlman som läst Jenny Lind – Historien om den svenska näktergalen.
JUBILEUM. På söndag skulle Rainer Werner Fassbinder fyllt 75 år. Ivo Holmqvist tipsar om en svensk läsning av den tyska regissörens pjäs Petra von Kants bittra tårar, som livesänds på nätet samma dag.
JUBILEUM. Över hela världen uppmärksammas det nu att det gått 75 år sedan andra världskrigets slut. Imorgon den 9 maj är det också ett annat, besläktat jubileum. Då är det 80 år sedan Churchill för en gångs skull var tyst under ett möte.
RUNEBERGSDAGEN. “Ofelbart och utan att staka sig klarade han av alla tjugoåtta verserna.” Ivo Holmqvist imponeras av talman Andreas Norléns hyllning till den finlandssvenska nationalskalden Johan Ludvig Runeberg som idag fyller 215 år.
DRÖMMAR. I höst är det 30 år sedan Giuseppe Tornatores mästerverk Cinema Paradiso hade premiär på biograferna. Filmen som ursprungligen floppade anses idag vara ett av de främsta exemplen på italienskt filmskapande. Och filmen är aktuell än idag.
