NY FUNKTION. Apple har lanserat en ny funktion i iPhone som ger användaren möjlighet att ta kontroll över hur skärmtiden används. Kevin Shakir om sina erfarenheter av att få insyn i och kontroll över hur tiden spenderas.
PRIORITERING. Nyhetsbevakningen kring katastrofer och olyckor styrs av journalisters och läsares grad av identifikation med de drabbade. Lisa Bjurwald om hur de mallorcanska offren får mer uppmärksamhet än båtflyktingar från Afrika.
BLIND TILLIT. För några dagar sedan utsattes Facebook för den största hackerattacken någonsin där 50 miljoner användares personliga uppgifter kapades. Att ramaskriet uteblivit beror nog delvis på att Facebook raderar inlägg om händelsen. Delar vi verkligen intressen med Mark Zucerkberg undrar Kevin Shakir.
SAMTALSKLIMAT. “Hat, polarisering, dumhet och propaganda finns och behöver bemötas, men det gör vi bättre själva. De sociala medieplattformarnas alltmer aktiva ingrepp har bara gjort ont värre”, skriver Mattias Svensson.
NÄTHÄLSA. Min kollega här på Opulens Cecilia Persson meddelar att hon lämnar Facebook permanent. Jag däremot tänker stanna. Vad skiljer oss åt? Hur kan den ena känna existentiell kris och den andra existentiellt utrymme?
EXISTENTIELLT. Att vara eller inte vara på Facebook, det är frågan många idag ställer sig. Cecilia Persson om varför hon nu raderar sitt konto.
ÅSIKTSREGISTRERING. Mark Zuckerberg lovade att göra rätt efter skandalen med Cambridge Analytica. Ett nytt avslöjande visar dock att Facebook fortsätter att samla in känsliga uppgifter om politiska åsikter, religion och sexualitet. Vad innebär detta för oss som människor, undrar Kevin Shakir.
MISSING PEOPLE. “Att se människor vara människor är att själv bli människa”, skriver Gustaf Johansson. Jag vet inte varför gruppen dök upp i mitt Facebookflöde, men när den gjorde det klickade jag. Nu följer jag sökandet efter trettiosjuårige Tim Wilson, försvunnen sedan den tjugoandra april i ett skogigt grönområde i Nashville. Gruppens kommentarsfält är fullt av…
RETORISKT GUNGFLY. Jag tittar in i skärmen och möter Stefan Löfvens blick. Han ler inte, men ser bestämt på mig. Utan kavaj står han med armarna i kors. Det enda som saknas är uppkavlade ärmar. Han säger: ”Det är orimligt att det kommer tusentals personer till Sverige varje år för att göra jobb som arbetslösa…
