MUSIKAL. Nattsvart mörker övergår i storslagen sång och dans på Dramaten i Stockholm när regissören Farnaz Arbabi sätter upp musikalen “Cabaret”. Men här skildras en mer ursprunglig Kit Kat Club än på glittrets Broadway.
BERLIN. Att Berlin är ljudkonstens huvudstad märktes i månadsskiftet augusti-september. Inte nog med att konsert- och utställningssäsongen sedvanligt inleds, därtill radas coronaårets inställda evenemang upp. Andreas Engström har lågsniffat över Berlins ljudkonstscen där flera festivaler i gränslandet konstmusik och ljudkonst överlappar varandra tematiskt.
ESSÄSERIE. ”Om liv och litteratur” är en essäistisk svit i tio delar där Gunnar Lundin med aforistisk spänst reflekterar över litteraturen och dess relation till verkligheten.
MODERNISM. Berlin Alexanderplatz (1929) av Alfred Döblin, har kallats en av de viktigaste modernistiska romanerna. Det är inte svårt ens för mig att förstå varför, skriver Robert Myhreld.
KONSTMUSIK. Under våren 2021 har flera europeiska festivaler för ny konstmusik att tenderat att kollidera. En liten fördel med det pandemiska tillstånd vi befinner oss i är att det varit möjligt att parallellt följa flera av dessa. Andreas Engström loggade in på MaerzMusik i Berlin och Svensk musikvår i Stockholm.
DONATION. Den tyske konstnären Gerhard Richter donerar 100 konstverk, inklusive den berömda “Birkenau”-serien, till ett nytt museum i Berlin, skriver The Guardian.
SYMBIOS. Musik och dans har alltid i konsten levt i symbios. Men relationen ser olika ut. I Sasha Waltz senaste uppsättning utgår hon från strukturen i partituret snarare än tonerna för att hitta en rörelse som samtidigt lever sitt eget liv. Andreas Engström har sett In C på Radialsystem från Berlin.
FYRTIOTAL. Den tyska modernistiska romanen under weimartiden är ofta en rätt macho och manlig historia om stukade antihjältar. Det är som om denna tid med sin framryckande sjaskiga bullrande modernitet och urbanitet är som gjord för den manliga flanörblicken som stannar vid allt och intet.
DEMITANKAR. “För av anpassningens starka garn är vi virkade, vi människor. Sura och sega yllekoftor är vi. Och nöden är uppfinningarnas moder.” Erik Cardelús skriver om sin längtan till Berlin och ett liv efter pandemin.
