DRAMA. ”The killing of two lovers”, som nu visas på SVT Play är på alla sätt en stark och tänkvärd film, anser Charlotte Wiberg och ger rådet att inte missa detta tajta drama.
The killing of two lovers är ett tajt drama i bleka färger men med starka känslor. Titeln är flertydig och ingen spoiler.
Det är en närmast banal situation. Giftermålet har nått en dödpunkt. Man gör paus. Man enas om att det går bra att träffa andra. Men samtidigt om att försöka rädda relationen.
Det går inte ihop. Och det beror på att de båda parterna är på olika platser. En av dem träffar någon annan. Den andra klamrar sig fast vid löftet om att allt ska ”bli bra” och att de ändå älskar varandra.
Den som träffar en annan är kvinna och mor. Hon är den med frustrerade ambitioner.
Hon är också den som tar kommandot i fråga om barnen, sätter gränser, regler och tider för umgänge.
Han är den som känner att hela hans värld tas ifrån honom. En total förlust av kontroll och en bara skenbar acceptans av separationen. Han är också den som har ett vapen.
Den tredje parten, den nye man kvinnan träffar, använder också våld för att försöka lösa situationen. Plötsligt försvinner kvinnan ut ekvationen som en handlande part och det hela blir en tuppfäktning.
Indieregissör
Hela fimen The killing of two lovers (2021) utspelar sig inom ett ganska litet område, i en grå småstad eller förort med mycket tomrum mellan husen. Regissören Robert Machoian är tämligen etablerad indieregissör i USA, men inte så känd här.
Filmen har visats på Göteborgs Filmfestival, och nu ligger den utlagd på SVT Play där jag råder er att passa på att se den.
Public service
Det är lätt att glömma bort att vid sidan av de stora streamingsajterna har vi vår public service, som alltid levererar med serier, kulturprogram och filmer. Både klassiker och filmer du kanske aldrig kommer kunna se någon annanstans. Det är en förlust om inte den här filmen når sin publik.
En reflektion infinner sig över hur en miljö där tillgången till dödliga vapen är omfattande kan bidra till att så att säga spetsa till vad som är en väldigt vanlig kris i en vanlig relation mellan två vanliga människor. Över hur trångt handlingsutrymmet egentligen är för alla involverade parter, inklusive de barn som paret har.
Ingen romantik
Det finns trots titeln ingen romantik att se här. Och huvudpersonerna visas ofta på avstånd – vi betraktar dem snarare än identifierar oss med dem. I synnerhet könsmässigt följs bekanta heterosexuella spår, men det är ändå inte lätt att säga vem av de två parterna i paret som egentligen har störst makt. Här finns toxisk maskulinitet så det förslår, men som vi vet är såväl män själva som kvinnor offer för den.
I en tid när många filmer drar i väg till mastodontfilmslängd är det skönt med små, välgjorda, välklockade (längden är i det här fallet 1 timme 24 minuter) och samtidigt starka och tänkvärda filmer. The killing of two lovers är på alla sätt en sådan film. Och betalat för att se den har du redan gjort via skatten.
charlotte.wiberg@opulens.se
