BIO. Ingela Brovik sammanfattar inledningen av filmhösten och tipsar om intressanta och välgjorda biofilmer.
”Barbie” och ”Oppenheimer” är två amerikanska storfilmer som det talats mycket om och likaså fått lysande publiksiffror.
”Barbie” i regi av Greta Gerwig skulle kunna kallas ett slags barnfilm för vuxna, en chockrosa satir med Barbie som en upprorisk tjej som vägrar finna sig i den traditionella kvinnliga underordningen gentemot den manliga makten i USA. En ironisk film om det traditionellt amerikanska samhället där det är viktigt att köpa saker, kvinnan skall vara flickaktigt lydig i konsumtionssamhället och patriarkatet.
”Barbie” kan ses som raka motsatsen till ”Oppenheimer” med manus och i regi av Christopher Nolan. En film om den vetenskapsman som skapade den amerikanska atombomben, om än med med stor skepsis. Den unge Oppenheimer var egentligen emot att använda atomvapen under andra världskriget – till skillnad från sina kollegor. En intressant och annorlunda film om avgörande forskning och makt i USA under kriget.
Det som skildras är en i stort sett manlig värld av vetenskapsmän där atombombens presumtiva offer i stort sett inte diskuteras. Enligt regissören beror detta på att inte ens Oppenheimer själv visste när eller om bomben skulle avfyras.
”Oppenheimer” är en film som står ut gentemot de kvinnliga världarna i Barbie och andra amerikanska filmer på bio som ”Den lilla sjöjungfrun”, en storslagen Disney-film där en kvinnlig makthavare/drottning styr i havets rike. En drottning vars uppkäftiga dotter – den lilla sjöjungfrun- vill finna en annan väg i livet, blir kär i en prins på land. Samma maktstruktur finns i ”Ruby – Havsmonstret”, en annan animerad film med en drottning som havets mäktiga härskare. Till skillnad från ”Oppenheimer”, ”Indiana Jones” och ”Mission Impossible”, alla filmer med traditionell manlig hierarki och makt, där de få kvinnor som finns i dessa filmer oftast har roller som opålitliga personer. Två skilda världar när det gäller kvinnligt gentemot manligt sätt att gestalta och förhålla sig till livet och tillvaron.
Bortom vad som visas i form av Hollywoodfilm tar Fredrik Gerttens ”Breaking Social” plats i egen rätt. Det är en angelägen och viktig dokumentärfilm om pengar och makt och hur de rika har möjlighet att ta alltmer av världens pengar till sina egna syften. Det rör sig om en politisk-ekonomisk road-movie om sakernas tillstånd, hur de rika över hela världen roffar åt sig alltmer pengar, lagligt eller illegalt.
”Har vi råd med de rika?” frågar sig filmen. Biopubliken svarar förvisso nej! ”Breaking Social” är en välgjord, engagerad och sakkunnig dokumentärfilm med mycket fakta som ger ett hisnande perspektiv på vår egen tid, att ta med sig ut från biografen. Den framstår som årets viktigaste film i Sverige.
Ett lekfullt perspektiv på tillvaron får man i ”Vem är du, Mamma Mu?”, en animerad film av skånska Slugger Film. Här har vi att göra med en egensinnig rolig berättelse om en tuff kossa som på sitt eget sätt står upp för de som är annorlunda, till exempel kråkan som är en bästis.
Jag vill också nämna en film av en annan skånsk regissör, Axel Danielsson, och Max van Aertryck, ”And the King Said, What a Fantastic Machine”, om filmens födelse, hur det hela började, med närmast magiskt berättande och foto, som ger oss i publiken en ny berättelse om den fotografiska bildens historia, och hur den blivit så livsviktig för oss idag. En mångfacetterad film, visuellt överväldigande. Den är som ett collage av arkivfilm, amatörvideor, live-streamat material, privata dokumentärer, och präglas av en subtil blick för vad som är vad. ”And the King Said, What a Fantastic Machine” är en av årets mest dynamiska, spännande filmer som fördjupar historien, en film att se för att förstå och genomskåda vår egen tid.
info@opulens.se
