FILMFESTIVAL. Här följer Ingela Broviks rapport från Nordisk Panorama filmfestival 2025 som nyligen avslutades.
Nordisk Panorama filmfestival
Nordisk Panorama startade för cirka 35 år sedan för att visa kort-och dokumentärfilm från de nordiska länderna. Ett av de första åren som undertecknad var med ägde festivalen rum i Kristianstad, staden där den svenska filmen filmen föddes på 1890-talet.
Därefter var festivalen på turné mellan de olika nordiska länderna, tills man för ett antal år sedan bestämde sig för att Nordisk Panorama skulle ha sin plats i Malmö, Sverige, varje år. Och nyligen, 18-23 september var det dags igen för nordisk kort-och dokumentärfilm att visas i olika program. Inte minst ett tävlingsprogram med långfilm som visar bredd och mångfald i nordisk dokumentärfilm, samt även tävling i kortfilm.
”The Helsinki Effect”, humor och historia
En av de första filmer som visades i årets upplaga av festivalen var ”The Helsinki Effect” i regi av Arthur Franck. Det är en finsk-norsk-tysk film om det politiska mötet den 29 juli 1975 i Helsingfors då 35 politiska ledare samlades under tre dagar för att diskutera det rådande kalla-kriget-läget i världen. Sovjetunionens Bresjnev var där, med arg uppsyn, och likaså USA:s dåvarande utrikesminister Kissinger, som skrattade ofta.
Filmen om konferensen för samarbete och säkerhet i Europa baseras på ett urval av flera hundra timmars dokumentation i form av arkivfilm som blir till en mycket bra, intensiv dokumentär om det politiska tillståndet i världen, då. Det helas gestaltas med humor som vidgar perspektiven och vår bild av sammanhanget.
”The Father, the Sons and the Holy Spirit”
Ja, filmerna på Nordisk Panorama skapar generellt nya perspektiv på sakernas tillstånd i Norden och världen i stort. Ett specifikt exempel är den danska dokumentären ”The Father, the Sons and the Holy Spirit” i regi av Christian Sønderby Jepsen. Det rör sig om en episk berättelse som sträcker sig över 14 år. Det centrala motivet är en konflikt mellan två bröder där filmkameran kommer smärtsamt nära. Filmen berör genom det drastiska sättet att berätta och hur familjens liv skildras.
En annan minnesvärd dansk dokumentär är ”Walls – Akinni Inuk” i regi av Nina Paninnguaq Skydsbjerg och Sofie Rørdam om en grönländsk kvinna som suttit i fängelse på Grönland i 12 år. Men en dag möter hon Nina, som besöker fängelset som en del av ett pågående filmprojekt.
Det mötet utgör början på en fin vänskap som fördjupas. Här har vi att göra med en starkt berörande dokumentärfilm som med emotionell intensitet gestaltar hur det går till att skapa förtroende mellan två individer.
”Yalla Parkour”
”Yalla Parkour”, i regi av Areeb Zuaiter och producerad i ett samarbete mellan Sverige, Quatar och Saudiarabien, är en dokumentärfilm om pojkar och unga män i Gaza. De utövar parkour och hoppar, nästan flyger, och studsar i skruvade hopp från olika höjder och byggnader.
Deras modiga hopp och språng blir till uttryck för frihet och kan även ses som en konstnärlig gestaltning, dans och performance av hög klass.
Allt eftersom tiden förlöper i denna speciella dokumentär, ju mer utvecklade variationer som kommer till uttryck, desto mer fördjupas den konstnärliga styrkan trots de svåra omständigheterna i ett krigshärjat Gaza.
Publikens favorit på festivalen
”Yalla Parkour” är en unik film i sitt slag och framstår som en av de allra bästa på årets festival. Det var därför inte överraskande att ”Yalla Parkour” tilldelades publikens pris för bästa film. Filmens producent Basel Mawlawi var för övrigt på plats för att ta emot priset medan regissör Areeb Zuaiter tackade via video.
Sammanfattningsvis är detta en festival som vidgar och fördjupar bilden av vad nordisk dokumentärfilm kan vara. Nordisk Panoramas filmprogram ger oss kort sagt nya perspektiv.
info@opulens.se
