TEATER. Lena Torquato Lidén har sett ”Nuckan” på Folkteatern i Göteborg och är inte besviken. Hon beskriver dramatiseringen av Malin Lindroths roman som en fullträff.
Folkteaterns idé att göra en dramatisering av den korta och kärnfulla romanen ”Nuckan” är en fullträff. Scenbilden är superenkel, en bardisk och en heltäckningsmatta i en sorts rosa nyans.
Det behövs verkligen inget annat eftersom det här är skådespelarnas solorace, en starkt berörande text utifrån Malin Lindroths roman om att aldrig komma kärleken tillräckligt nära för att kunna skapa en familj med någon.
Utforskande
Lena B Nilsson som den äldre “nuckan” och Nina Haber som den yngre bär fram berättelsen som är ett utforskande av vad det vill säga att leva ett liv som singelkvinna i olika tider i huvudpersonens liv men också i historien.
Det handlar om gammflickorna som levde på landet med sina föräldrar och aldrig kunde bli myndiga eller ärva egendom i jämförelse med 90-talet då huvudpersonen kom nära många skrivande män. Det skedde i form av en sorts arbetsrelation där texterna stod i fokus och där sex också kunde förekomma men aldrig en kärleksförklaring i annan form än i att behov fanns. Varpå tanken, som inte verkar ha uttalats högt, alltid till slut blev densamma: “Jag är inte din jävla väninna!”
Utlämnande
Det berör eftersom det är utlämnande och tragiskt samtidigt som texten och skådespelarna har en starkt komisk ådra som förstärks av den fina lilla acapella-kören av sex sinsemellan så olika kvinnor som genom sina röster och koreografin där de omsluter eller stöter bort nuckorna illustrerar känslan i texten.
Att på något sätt inte tillhöra “de normala” oavsett vad man lägger in i det konstiga epitetet är en upplevelse som inte bara “nuckor” har haft och det leder mig till att fundera på vad som stöter bort andra.
Beteendemönster
Är det utseendet, vilka krav en människa ställer, eller inte ställer på en annan? Eller är allt det som livet utvecklas till kanske främst en serie av slumpar? Det som talar emot det är min, och andra närstående kvinnors erfarenheter om ett upprepat beteendemönster i relation efter relation som nog bara kan brytas genom att möta någon helt Annan.
I det här fallet hade det kanske varit bra med en arbetare i motsats till kulturman. Eller jag vet faktiskt inte! I vilket fall som helst är ”Nuckan” en underbar föreställning som gärna ska ses!
lena.torquato.liden@opulens.se
