DOKUMENTÄRFILM. Ingela Brovik har sett dokumentärfilmen ”Mr Nobody against Putin” och konstaterar att det är en av årets viktigaste filmer.
Den bioaktuella dokumentärfilmen ”Mr Nobody against Putin” utspelas på den ryska landsbygden. Närmare bestämt i den lilla staden Karabash i Uralbergen. Där får vi möta läraren och fritidsledaren Pavel som arbetar med film i skolan. Han kallas för Pasha av såväl elever som kollegor, ett ord som kanske betyder boss. Men det är hur som helst raka motsatsen till hans roll i skolan, där han lyssnar till sina elever och kollegor med en respekt som är ömsesidig. Han tycks älska sitt jobb och sin hemstad
En dag efter att Ryssland invaderat Ukraina får så Pavel i uppdrag av skolans rektor att dokumentera /filma de nya aktiviteter som staten ålagt skolorna med anledning av kriget. I stället för undervisning måste eleverna, under en stor del av skoldagen, utföra olika övningar i syfte att stödja det fosterländska kriget. Det innebär att de ska marschera, gå i parader, läsa texter inför de andra i klassen, om det hjältemodiga ryska folket, med mera, varje dag i skolan. Detta i stället för att som vanligt ha lektioner och lära sig någonting nytt om språk, matematik, kemi och geografi.
Pavel Talankin filmar oavbrutet vad som sker i skolan med sin rörliga filmkamera, där tillvaron i skolan blir alltmer absurd. En skola där de yngsta eleverna ska skolas till små soldater och de större eleverna får träna sig i att kasta granater. De äldsta och före detta eleverna skickas till fronten.
Lärarna reagerar på olika vis, en del distanserar sig och vissa gör tvärtom. En lärare berättar till exempel om vilka av Stalin medarbetare han hade velat träffa. Eleverna vill fortfarande tala med Pavel/Pasha, men några börjar förstå att han nog är en outsider i det nya sammanhang som uppstått.
”Mr Nobody against Putin” blir till en intensivt levande berättelse där varje filmbild fördjupar perspektivet. Det utvecklas till en dokumentär skildring av hur en vanlig skola förvandlas till ett slags militärdiktatur, steg för steg. Pavel filmar allt, utan verbala kommentarer. Vi får se hur skolan går i takt med kriget. Med lärare och elever som lydiga medborgare vilka underkastar sig staten.
Filmkameran registrerar allt med största möjliga precision och smärtsam saklighet, ja, även med ett visst poetiskt uttryck, när det är möjligt. Eleverna sjunger nationalsånger, marscherar och skolan fylls av patriotism och militarisering medan filmkameran fortsätter registrera, in i det sista.
När Pavel lyckas lämna Ryssland 2024 har han inte bara med sig filmmaterialet utan även drömmen om en framtid utan krig. I samarbete med regissören David Borenstein har Pavel Talankin sedan skapat en av årets viktigaste filmer om krig och fred, propaganda och sanning. Det är en film där filmbilderna etsar sig fast.
info@opulens.se
