FILMFESTIVAL. Ingela Brovik rapporterar från tyska DOK Leipzig, världens äldsta dokumentär-och animationsfilmfestival, och berättar om några av de mest intressanta och sevärda filmerna där i år.
Das Forum/ The Forum, dokumentärfilm i regi av Marcus Vetter (Schweiz/ Tyskland) handlar om World Economic Forums årliga möten i Davos, en ort i Schweiz, där den globala ekonomins företrädare träffar den politiska eliten, med den officiella idén om transparens. Men, aldrig under World Economic Forums 49 år har en oberoende filmare fått vara närvarande och filma hur det ser ut bakom fasaderna – Marcus Vetter är den första. Han följer under tre år World Economic Forums historia, startad 1971 av Klaus Schwab, Schweiz, som kallar forum för “sitt” och uttrycker sin vilja att detta forum skall vara öppet och tydligt om sin verksamhet, i eleganta hotellmiljöer, med dyra bilar, flyg, helikoptrar i vilka eliten färdas till mötet.
En dokumentär som givetvis är intressant – den första i sitt slag, har höga ambitioner att vilja komma innanför fasaderna, vilket skapar frågor om det som antyds och väcker nyfikenhet. Mycket fokus på Klaus Schwab och hans berättelse om hur det hela började, hans ambitioner som han uttrycker på en mycket speciell tyska , schweizisk, som nästan framstår som satirisk. Filmen är invigningsfilm på årets DOK-Leipzig, världens äldsta dokumentär-och animationsfilmfestival, den 62:a, med en urval av 310 filmer från hela världen. En filmfestival som före Berlinmurens fall 1989 var en öppen plats för “olydig” film i hela Östeuropa och fortfarande har den funktionen.
Noodle Kid, i regi av Huo Ning, Kina, i det officiella tävlingsprogrammet årets bästa dokumentär, har ett tema som är raka motsatsen till Das Forum. Huvudpersonen, den 14-åriga killen Ma Xiang, vars föräldrar är skilda, hans far i fängelse, bor hos sin farfar med lillebror i den kinesiska provinsen Quinghai. Ma Xiang måste få ihop pengar till familjens skulder. Han får jobb i storstaden hos en släkting som driver en restaurang. Killen får lära sig att göra nudlar, dra ut degen så att den blir elastisk och god, ett rejält hantverk. Filmen följer honom under två år i storstaden i ett påstått antikapitalistiskt Kina, där alla tjatar om pengar, hela tiden. Det ser ut som en omedveten ironi, där ideologi och verklighet tycks vara helt olika saker i den unge killens liv. Han är muslim, tillhör därmed en minoritet i Kina, är övergiven av sina föräldrar, men inte sin farfar, som behöver hans lön.
Det är en stark dokumentär som får mig att minnas en annan kinesisk film i DOK-Leipzig (från 1999) Crazy English, om en kinesisk man som inför stora folkmassor lär sina landsmän engelska, där barn lär sig säga “Make more money, daddy!” och soldater på kinesiska muren ropar “How do you do?” Så bisarrt blir det inte i Noodle Kid, men desto mer bittert.
Det är en av flera minnesvärda dokumentärer på årets filmfestival om sakernas tillstånd i vår tid, 30 år sedan Berlinmurens fall, vilket diskuteras här i Leipzig. Inte minst uppmärksammas de fredliga demonstrationerna som startade i staden, vars idéer sedan spreds över DDR och i hela Östeuropa, speciellt de dagar i oktober som blev avgörande, då avtal slöts regionalt mellan politiker och Leipzigs kyrkliga företrädare, och den 6 november då 400 000 demonstranter samlades i stadens centrum och skakade om den politiska makten i DDR, tre dagar före Murens fall.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Im stillen Laut i regi av Therese Koppe i den tyska tävlingssektionen berättar om Erika och Tine som träffades i DDR för 40 år sedan och blev ett lesbiskt par, trots att DDR:s spionorganisation, det prudentliga Stasi inte accepterade sådan dekadens. De gör tillbakablickar, nu drygt 80 år gamla, på sin DDR-tid, läser högt ur brev/förelägganden från Stasi gentemot deras kollektiv med inriktning på konst och kultur, som var en nagel i ögat på regimen.
Men de skrattar medan de läser ur dessa brev med förbud mot deras aktivism eftersom de vägrade underkasta sig den politiska makten. En film med humor om diktaturens makt. Avgjort en av de bästa i årets filmfestival i Leipzig. Det rör sig om en film i egen stil som avviker från hur dokumentärer vanligtvis skildrar förtrycket i DDR, det land i öst som hade mest övervakning av sina medborgare.
Ytterligare aspekter av tysk 1900-tals historia får man i retrospektiv-serien av film med växlande blick mellan de två tyska staterna som bildades samma år, 1949, DDR och BRD, ett stort urval av journalfilm, dokumentär- och propagandafilm med mera. Det är mycket intressant att se hur de två staterna, med gemensam historisk bakgrund, skapar sina självbilder och fiendebilder för att komma vidare, efter krigets slut.
info@opulens.se
