Lyrik: Carlos

Prosa & poesi
Collage: C Altgård / Opulens.

POESI. Den här veckan återkommer Cyril Tönisberg till Opulens Prosa & Poesi-avdelning med en dikt som skildrar ett tillfälligt möte mellan två gamla vänner. Det är också en dikt om livets hårda realiteter.

 

Vi har tidigare publicerat Malmöpoeten Cyril Tönisbergs dikter här i Opulens, senast för drygt ett och ett halvt år sedan. Nu är det dags igen med Carlos, en dikt om ett möte med en gammal vän. Diktens jag som minns honom som “den gladaste pratkvarn jag mött” men konstaterar att vännen nu “gick omkring och bar mask” som alla andra medelålders existenser vars kroppar slits ner i livets grottekvarn. Det är tönisbergskt lakoniskt och drastiskt med en ton av melankoli.

CAROLINA THELIN

 

Cyril Tönisberg är bosatt i Malmö. Så här beskriver han sin poesi:
Mina texter har beskrivits som ”in your face-poetry”, ”streetpoetry”, ”Tarantino i diktform”, ”Sveriges Bukowski” samt ytterligare liknande anarkoklingande epitet.

CARLOS

En vän

som invandrat
från Portugal

för ganska länge sen

Vi spelade fotboll tillsammans

under ganska många år

Åtminstone tio

i Pildammsparken

på söndagseftermiddagarna

och ibland

på onsdagarna
också

fast då
lite senare

mer framåt
kvällen

så länge som
ljuset tillät

när folk hunnit hem
från sina jobb

de som hade jobb

det var väl ungefär
hälften

av oss

Carlos var duktig
riktigt duktig

bra på att finta
bra på att passa
bra på det mesta

inte så löpvillig kanske

Och

han hade en käft
som alltid gick

som
en skördetröska
på speed

Ibland
kändes det
som om han
snackade

och skojade

mer än
han
spelade

Och ganska ofta

när vi
spelade
i samma lag

bad jag honom
hålla truten

och börja
koncentrera sig

på spelet
istället

Visst, det här
var inte
Champions League

men

å andra sidan

inte något
kafferep heller

Och Carlos
bara flinade
och svarade
något fyndigt

eller

enligt mig

inte så fyndigt

och var
sedan

kanske

tyst
under någon
minut
eller två

Jag uppfattade

alltid

Carlos
som en
riktigt riktigt
glad skit

Igår
träffades vi
igen

efter att inte
ha setts
på två-tre år

(kroppar slits ner,
man tillhör
aldrig
eliten
för evigt,
inte ens
i Pildammsparkens alla-får-vara-med-arena)

på Systembolaget, Mobilia
i den stora, lilla
staden Malmö

en helt vanlig onsdag

Efter att ha inhandlat
det vi skulle inhandla

satte vi oss ner
på två av de fem stolarna
som vette mot kassorna

Det ösregnade utanför

Han frågade om Gordon

jag svarade
och berättade
om skilsmässan

Och han började
mässa
massans sedvanliga mässa

Du inte får ge upp
Du inte får deppa ihop
Du inte får supa ner dig

Och jag svarade
som jag alltid besvarar
denna typ av råd

Tja, lättare, sagt än gjort,
gamle gosse!

Människan är
ingen
livs levande
fjärrkontroll

det finns
ingen
knapp

att trycka på

som strax kör igång

”Trinny och Susannah fixar medelålders skandinaviska melankoliska mäns status på 45 minuter”

No instant fix!, Brother!

Och efter ett tag

berättade Carlos

som tagit en sen
sommarsemester

detta
Nådens år 2010

sent i månaden augusti

då det ösregnat
i nästan
en vecka

efter en riktigt varm
och skön
julimånad

att han gått igenom
ungefär samma sak

dock
i livstid räknat

för ganska länge sen

Han hade
två döttrar

numera
14 och 19 fyllda

19-åringen
som
lämnat

när det begav sig

tillsammans
med sin mor

hade han äntligen

efter många år

åter börjat få
god
kontakt med

medan
14-åringen

som
fortfarande
bodde hemma
hos honom

nu börjat försvinna

i realitetens
dimma

Han hade
senast samma morgon
frågat henne
om de skulle hitta på något

Tillsammans

denna
hans tredje semesterdag
denna melankoliska sensommar

och hon hade svarat

Visst, okej!

men
när han ringde henne

lite senare

på mobilen

hade hon inte svarat

Och när hon kommer hem ikväll

kommer hon att ljuga
om vad som hänt

profeterade han

Och jag såg

för första gången

att den glade gamängen
egentligen

inte alls var
så glad

Dessutom:

Efter lite småsnack till

kom det fram

att han
inte alls
trivdes
på jobbet

och
längtade
tillbaks till Portugal

Men fan!?

Hur
skulle han
kunna börja om

där

efter alla år

här?

Vi reste oss

och gick ut i regnet

som nu avtagit något

och bytte visitkort

Sa
att vi kan kanske kan
börja träffas

försöka komma i form
igen

kanske börja simma
på Aq-va-kul

Han hade
något slags
frikort dit

Kanske ta med Gordon

Eller
bara
ta ett par öl
någonstans
någon gång

Vi tog farväl

Och jag tyckte

att

det var riktigt sorgligt

att
den gladaste pratkvarn

jag mött

i hela mitt liv

också

gick omkring
och

bar
en mask

Jag har inte
träffat
honom
sedan
dess

Han hörde
aldrig
av sig

Det var
ömsesidigt

Ja, vad då,

bor vi i
Sverige

eller?

CYRIL TÖNISBERG

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Prosa & poesi

Sisyfos frihet

PROSA. Den här veckan är det Carolina Olsson som medverkar i Prosa

Lyrik: Carlos

POESI. Den här veckan återkommer Cyril Tönisberg till Opulens Prosa & Poesi-avdelning