LYRIK. I veckans utgåva av Littestraden presenterar vi återigen dikter av Sawsan Alchaar
Sommaren 2016 kom Sawsan Alchaar som 31-åring till Sverige. Intresset för poesi, prosa och skrivande i allmänhet började redan när Alchaar var liten. Hon fick då bland annat publicera sina verk i en lokaltidning i Syrien. Hon har tidigare varit publicerad här i Opulens och nu är vi glada att få presentera ytterligare några av hennes dikter.
Med sin poesi vill Alchaar utforska allt som kan ta henne till sina djupaste, starkaste och mest autentiska känslor. Hon skriver: ”I mina dikter är alla känslor lika värda. Jag låter dem välja hur, var och när de vill visa sig. Det viktigaste för mig är att själen i det jag skriver rör sig fritt utan att anpassa sig efter något eller någon.”
CAROLINA THELIN
Nyckeln
Allt var perfekt,
en vit ytterdörr, en klippt gräsmatta,
blommande buskar
Allt var på sin plats
Fina tavlor, en dyr vas,
unika golvlampor
Mysigt kändes det med doftljus överallt
Inget saknades,
även nyckelringen var vacker
när han tog fram sina nycklar
och öppnade dörren till fängelset.
I kärlekens namn
Han sa att jag är vacker
Jag sa att jag är skör,
plocka inte mitt sista kronblad!
Låt det svaja med vinden,
tyna, mista sitt väsen
och ta sig mot livets uppvaknande!
Låt det smutta på avskedets sista klunk!
Låt det falla i sanningens knä!
Han sa att jag är vacker
Jag sa att jag är skör
Lys inte upp mitt mörker!
Låt det skymma din skugga,
dölja, gömma mina sår
och uppta sitt utrymme!
Låt det vandra på alla själens vägar!
Låt det vila i varje bortglömd vrå!
Han sa att jag är vacker
Jag sa att jag är skör
Berör inte min tomhet!
Låt den famna sina sinnen,
tystna, blunda för din fullhet!
Låt den flyta över mina moln!
Låt den stanna vid evighetens gränser!
Han sa att jag är vacker
Jag sa att jag är skör
Plocka upp mitt sista kronblad!
Krossa det med kärlekens händer!
Dödens famn
När döden kom smygande,
öppnade hon alla dörrar
och sa: Du behöver inte smyga!
Jag har väntat på dig hela mitt liv
När döden klev försiktigt,
sträckte hon ut handen
och sa: Du behöver inte vänta!
Jag har gjort i ordning allt
När döden visade sin sorg,
tog hon fram alla sina minnen
och sa: Du behöver inte gråta!
Jag har sagt adjö till alla
När döden skakade av rädsla,
tände hon ett ljus
och sa: Du behöver inte tvivla!
Jag har skrivit mina sista ord
När hon log mot döden,
kramade döden henne
och sa: Du behöver inte vara ensam!
I min famn får du leva!
Frälsning
Med osynliga trådar knyter jag mig vid intet
och vägrar lämna smärtans livmoder
Med navelsträngen lindar jag min kropp
och försöker undvika livets ljus
Födseln är oundviklig, men jag vill inte ut
Min själ svider,
jag hör dem säga:
Snart försvinner lidandet!
Jag klamrar mig fast vid dunklet,
avlägsnar mig från den ensliga famnen.
Vill inte fångas
Vill inte få ett namn
Låt mig sörja
allt som hände,
allt som händer,
en vacker dag som aldrig kommer!
Mitt hjärta tärs,
jag hör dem säga:
Snart försvinner lidandet!
Viskande kommer orden från fjärran
Jag darrar, jag skriker
Ryck mig inte ur mörkrets armar!
Låt mig lida!
info@opulens.se
