LYRIK. I veckans utgåva av Littestraden har vi nöjet att presentera nio dikter av Alex Keramidas i översättning av Lars Gustaf Andersson.
Alex Keramidas är bosatt i London. Hon behärskar flera språk, bland annat grekiska och italienska, men engelskan är det språk hon valt för sin poesi. I sitt skapande intresserar hon sig för översättningen som fenomen, men också diktens ljud och klang och den konkreta poesins villkor.
Dikterna är ofta ögonblicksbilder från det vardagliga livet, ibland med referenser till klassiker från Dante till Seferis. Hon har hittills publicerat tre dikthäften:
Vestibular Training (Bored Wolves, 2023), Guidance to Translating Sound on Paper (After Pitman’s) (Zimalla, 2024) och Galeotto Fu (Antiphony Press, 2025)
Nu är vi stolta över att få presentera några av hennes dikter i översättning av Lars Gustaf Andersson, poet och översättare i Lund.
Lars Gustaf Anderssons senast utkomna verk är den egna diktsamlingen Dikter 2017 – 2020 (Spargo Förlag, 2024) och en översättning av koreansk-amerikanska poeten Sandra Lims dikter, En märklig sak (Rámus, 2024).
CAROLINA THELIN
Besök hos G. Seferis
Hans hus var det enda cykladiska
däruppe på höjden.
Omgivet av cirklar
av pomeransträd.
Tapethimlen uppspänd
ovanför det
med en tunn månskära.
Jag kunde inte gå in.
Trappsteget sviktade
när jag tog ett steg
på den hala marmorn.
Däromkring flaggar deras kyrkor
fortfarande bysantinskt.
*
Påsk i Aten
Staden är en uppfinning,
den lättaste av surpriser.
En hög med kakor
som krossats till smulor
på golvet.
Salvia och rosmarin på höjden intill
(prasslande, ljudliga örter).
Jag vill inte skapa
konventionella eller okonventionella vågor,
fläta samman det förflutna
med nuet.
Inte skala dig som en pomerans.
Jag frågade
om jag kunde få skriva ned det här.
*
Vouliagmeni
Tjugotvå ord
och till vänster ett fönster
ut över bukten.
Utanför går solen ned.
Jag kan höra hur den slår mot vattnet.
Som apelsiner
som slängs ned i en låda.
Första gången kallade han mig en fågel:
Inga händer, inga tänder.
Jag var på torra land
men tänkte på smältande vax
och brända fjädrar.
Sedan en strand av händer,
vässade pennorna i båda ändarna.
Jag bestämde att det var mörkt därute.
Allt det här skulle säkert kunna återställas
men muséer har blivit
alltmer ovänligt inställda
till apelsinjuice.
*
Efter ellipsen
Här är en punkt
att notera med ömhet
och kärlek.
Jag är en människa
förklädd till insekt.
Hon är en insekt
förklädd till en person.
I en sandhög
sväller hennes huvud och fötter ut
i båda ändar.
Ändå är detta inget lyckligt minne.
Det faktum att hon
låg där utplattad.
I och med hennes död
är plötsligt min insektssjäl
försvunnen.
*
Nattmara
Gå med mig eld
kanske inte eld ändå men absolut är det något som går
drar sina fötter över gruset
det är som Halloween varje dag här
några av oss måste läggas i en låda
resten av oss blir sorterade efter färger
Jag har en blå fasa
blått är den färg som kröker sig mest
den vill ha saker av mig
blått är en handspegel
*
Det är gammalt som världen
Jag skulle börja med att be Poeten att hjärtligt
tilltala de där två som kommer tillsammans.
I blåsten tycks de vara klara och lätta.
Men sedan insisterade din mjukare tystnad
på att vi skulle röra oss bortom vågbrytaren.
Förändringarnas skepp färdades i en ström med fallna
träd. Varje gren ödmjukt bugande.
Det var omöjligt att förstå detta som en historia för sig.
*
Två fall av tvekan
(Efter Seferis)
Blommorna på klipporna mot havet,
blommorna på klipporna uppträdde,
steg fram när ingen annan talade,
och de vände sig till mig.
De lät mig röra dem
efter tystnaden
inne bland pinjen, lagern, cypressen.
Den här platsen är stängd.
Allt som finns kvar är de här bergen
och den låga himlen som ett värn, dag och natt.
Vi har inga floder,
vi har inget grundvatten.
Det är bara de uttorkade källorna här
som vi lyssnar efter och tillber.
*
Efter Dantes Inferno
Snälla lite mer (Paolo och Francesca)
Vi läste för nöjes skull en dag
den åtrådda munnen
att bli kysst av denne berömde älskare
från vilken jag aldrig ska skiljas
en ande sa det medan den andre grät
när jag läste det höll jag på att försvinna
och föll som en död kropp
den här kärleken är som ett bårhus
inte som den lilla döden
*
Selva telos
Har du hört om bortstötta planeter,
som pressas bort och flyter fritt i rymden?
De är inte tillräckligt täta
för att bli stjärnor.
Vi talar om att avvisas på kosmisk nivå.
När de bryter sig loss
tänker jag mig att ljudet är kristalliskt
eller kanske mjukare
som en dödsmässa
för stjärndamm.
Jag kom hit som en avvisad,
sökte efter utvägar.
Jag rörde mig hela vägen
till botten
av denna infernaliska virvel.
Men sedan fick jag min vägvisares hand.
Genom detta trängde vi ut,
och återsåg dess stjärnor.
