LYRIK. Förra året publicerade vi Emma Eriksson Olssons diktsvit ”Den återfunna bilden”. I år följs den upp med ”Från landsorten” som är något annat. En poetisk korrespondens med utgångspunkt i en mindre skånsk tätort men med avstickare till olika platser i landskapet. Det rör sig om vardagsnära dikter i samspel med Emmas egna foton.
“ Det enda som finns kvar av den lilla pojken är namnet Knut”
Ibland vill jag tänka på han som bodde här
en bit bortom backen, längre från havet
mjölkbonden som klädde sig till fint
i blus av polyester med spets
bytte vardagsgråt mot nylonstrumpa
silvrig brosch hans mor lämnat kvar
de gjorde en film
om honom för TV sen
säger stilla rakt in i kameran
-men det här är ju jag
nästa scen
han tar traktorn
till Tomelillas anrika klädbutik
väljer bhn
som passar honom bäst
får den finaste av service
av alla expediter
fast ingen kan se bröst
där man brukar se bröst
mannekängdocka
solkatt i butiksfönstret
förvandling
lagårdsrock svettdoft
svalkande skymning
mjölkar kossor
lagar stängsel
är det detta som kallas
den gyllene timmen?
tänker på de saker som blev
och inte blev han
kokar kaffe till kvällen
i blommiga köket
radio kristianstad allmogesoffa
en annan stämning
silkigt nattlinne
mot skrovligt gubbaskinn
info@opulens.se
