Spänt i Chile 45 år efter kuppen

Samhälle.
 Längst upp till höger visas stödkonserten för Museo de la Memoria. (Foto: Marisol Bravo). Bildmontage: Opulens.

LADDAT LÄGE. Ännu pendlar tillståndet mellan konfrontation och samförstånd i Chile, skriver Anna-Karin Gauding  på årsdagen av militärkuppen den 11 september 1973.

 

Idag, den 11 september, är det 45 år sedan general Augusto Pinochet grep makten i Chile.

Om utetemperaturen på en och samma dag skiftar mellan minusgrader och sommarvärme, pendlar också den politiska termometern mellan extrema utslag av konfrontation och samförstånd.

Nyligen gjorde högerpresidenten Sebastian Piñera misstaget att utnämna svensk-chilenaren Mauricio Rojas, till kulturminister. Han hade uppenbarligen inte räknat med så starka och omedelbara motreaktioner Nästan samtidigt blev f.d presidenten, Michelle Bachelet, utnämnd till högsta chef för FN-kontoret för mänskliga rättigheter. Medan protesterna mot Mauricio Rojas blev massiva, vågade sig få på att ifrågasätta Bachelets lämplighet för den höga FN-posten. Reaktionerna från högerhåll yttrar sig på annat sätt. Polariseringen är ett faktum.

Den 11 september har det gått 45 år sedan militärkuppen 1973. Varje år blossar vreden och sorgen upp så här års. Långt ut på högerkanten höjs samtidigt rösterna till försvar av Pinochets intervention för att förhindra ett inbördeskrig.

Skaffa Opulens nyhetsbrev gratis!

 

 

I skarp kontrast till den senaste tidens giftiga personangrepp har Chile i dagarna tagit avsked av Andrés Aylwín, en ikon i försvaret av mänskliga rättighter. Avskedet blev en massiv demonstration för samförstånd och dialog. Talarna vid den brett besökta likvakan och begravningen var eniga i sin beskrivning av Aylwins livsgärning. Begrepp som värdighet, enkelhet, integritet och konsekvens var de ord som användes flitigast.

I en överfull sessionsal i den före detta kongressbyggnaden talade bland andra ex-presidenten Ricardo Lagos. Han gjorde det med en statsmans myndighet och eftertryck;

Andrés Aylwin lämnar ett outplånligt avtryck. I konsekvens med sina principer kämpade han hela livet för en strikt respekt för de mänskliga rättigheterna, under alla omständigheter. Andrés var en mästare i etik och moral. Han är ett exempel för kommande generationer. Vi kommer att sakna honom.

Andrés Aylwin var en fredens man, som under hela sin livsbana satte dialogen i första rummet. Han var en av de 13 kristdemokrater som redan den 13 september 1973 fördömde militärkuppen. Själv fick han vid tre tillfällen utstå fängelsestraff och intern landsförvisning.
Ingenting kan rättfärdiga övergrepp på de mänskliga rättigheterna. Andrés fanns alltid där för att höja rösten och ge moraliskt stöd till de anhöriga.
Det svarade Ricardo Lagos på en fråga om den polemik som uppstod i samband med att Mauricio Rojas tvingades att avgå efter bara 90 timmar som kulturminister.
Det kan finnas förklaringar till vad som hände under diktaturen, men de rättfärdigar ingenting”, sa han också, apropå högerkrafternas åberopande av ”kontexten”.
Uttalandet refererar till vad Mauricio Rojas, f.d flykting i Sverige, skrivit i en bok och sagt i en CNN-intervju om minnesmuseet Museo de la Memoria y los Derechos Humanos. Han kallade där museet för ett “montage” med syftet att
” förblinda och förhindra rationellt tänkande”, utan förklaringar till kontexten. Museet tar varje år emot mer än 150.000 besökare och invigdes av Michelle Bachelet 2010.

Den värdiga avskedet av Andres Aylwin blev en skarp kontrast till turbulensen kring Mauricio Rojas. Svensk-chilenaren som kom till Sverige med vänstersympatier företräder idag högerkrafterna i Chile. De som känner till hans 35 år i Sverige visar öppet förakt för Rojas och använder om honom uttryck som ”ärkeopportunist”. Knappt hann han svära eden som kulturminister när en våg av protester svepte fram i såväl sociala medier som i övriga media.

Att kalla minnesmuseet ett montage är en provokation som fick så gott som hela kultursektorn och en stor del av journalistkåren att ta till stridsyxan. Listor med krav på Rojas´avgång började cirkulera — innan Mauricio Rojas ens tillträtt posten.

Personalen på kulturministeriet förklarade omedelbart att de vägrade att arbeta med Rojas som chef. En musikgrupp som som skulle hyllas i regeringspalatset vägrade att ställa upp med Rojas som kulturminister. Hyllningen inställdes.

Poeten Raul Zurita tog initiativ till en kulturell manifestation till stöd för Minnesmuseet. På några dagar organiserades en maratonkonsert där så gott som alla kända musikgrupper och artister ställde upp gratis på den stora gården utanför museet. Stödmanifestationen för Museo de la Memoria gick under namnet ” att låta händelserna passera hjärtat igen” (Volver a pasar por el corazón).

Där fanns rock och popband, poeter, solistsångare. Den stora plattformen, läktarna och ingången fylldes till brädden av människor i alla åldrar, men allra mest av ungdomar som inte ens levde vid militärkuppen -73. Och detta ägde rum utan annonser i vare sig tv, radio eller tidningar.

Mauricio Rojas´90 timmar som kulturminister kom att engagera MR-organisationer, intellektuella, artister, journalister och civila i allmänhet. Under dessa intensiva dagar kunde vi se att så gott som hela kultursektorn och många inom journalistkåren reagerar blixtsnabbt till försvar av minnet, av erövrade fri- och rättigheter, för ett ”Aldrig mer” i Chile.

En före detta flykting i Sverige skrev smått euforiskt att den spontana protestvågen mot Rojas var ett nytt sätt att driva politik och utöva rättigheter nerifrån, utan styrning uppifrån.

Eller som Ricardo Lagos uttryckte det under likvakan för Andrés Aylwin; allmänheten har förlorat tilltron till ledarna. Det behövs ett nytt ledarskap, som står upp för de etiska värderingar Andrés företrädde.

Varför blev då indignationen så stark mot Mauricio Rojas, huvudpersonen i den massiva proteströrelsen? Varför ställde så många upp på mottot att låta händelserna ”passera hjärtat igen”?

Att hävda att det väldokumenterade Museo de la Memoria y los Derechos Humanos skulle vara ett ”montage” är en allvarlig anklagelse, dessutom av en kulturminister med ansvar bland annat för finansieringen av landets museer.

Anklagelsen visade på ett ohöljt förakt för offren för alla de tusentals väldokumenterade MR-övergrepp som begicks mellan 1973 och 1990. Övergrepp som aldrig kan rättfärdigas med ”kontexten”, som en del högerkrafter hävdar.

De turbulenta timmarna under Rojas gästspel på ministerposten kom att framstå i bjärt kontrast till det värdiga avskedet av Andrés Aylwin bara några dagar senare.

Förutom årsdagen av militärkuppen den 11 september närmar vi oss också den 5 oktober. I år har det då gått 30 år sedan nej-rösterna i enfolkomröstning öppnade vägen tillbaka till demokrati. Ännu pendlar tillståndet mellan konfrontation och samförstånd i Chile.

ANNA-KARIN GAUDING
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Samhälle

AI, robot,

Hör AI hemma i skolan?

KUNSKAP. Artificiell intelligens kan förslagsvis vara en betydelsefull resurs i skolans kompensatoriska
0 0kr