Något är kukigt i den österrikiska staten

Krönikor/Samhälle
Montage: Opulens.

IDEOLOGI. Det är i grunden svårare för liberaler att hantera ett debattklimat dominerat av icke-ekonomiska frågor som humanitär invandring och synen på identifikation, jämfört med ett debattklimat dominerat av ekonomiska frågor som skatter och välfärd. I ett sådant icke-ekonomiskt läge som råder på flera håll i Europa idag tar liberaler i princip alltid striden för mer frihet och individualism samt emot auktoritär och kollektivistisk utveckling, skriver Vladan Lausevic.

 

För fem år sen lyssnade jag på en nervös tv-medarbetare i Kroatien. Landets dåvarande utrikesminister, Vesna Pusic, skulle ta emot Österrikes utrikesminister Sebastian Kurz. På slaviska språk brukar namnen böjas med ändelsen ”a” för att markera ordets betydelse och sammanhang. Därför ansträngde sig kommentatorn lite extra för att uttala Kurz efternamn korrekt för annars kunde uttalet tolkas som att ”Vesna Pusic har tagit emot/fått kuk”.

Sedan två år tillbaka är Sebastian Kurz Österrikes premiärminister och en av de yngsta regeringscheferna. Nyligen ingick hans konservativa parti Österrikiska folkpartiet (ÖVP) ihop med De Gröna, under ledningen av Werner Kogler, i en koalition som förkortas som ”K.u.K” – efter efternamnen på de båda partiledarna. Den blå-gröna GAL-TAN koalitionen följs med stor uppmärksamhet  i Tyskland där det finns idéer om att de gröna och konservativa i Tysklands kristdemokratiska union (CDU) också skulle kunna reagera tillsammans.

Sedan 2015, i samband med den stora flyktingmottagningen, har Kurz gjorts sig känd genom diverse uttalanden. Det har skett i en tid när konservativa aktörer upplever kris, överger tidigare affektioner för globalism och fokus på Europa samt har svårt att hantera högerradikala och extrema partier. I samband med det har Kurz blivit en symbol för framgång och förnyelse. Österrikiska folkpartiet ligger fortfarande högt i mätningarna och får över 30% av väljerstödet, något som partier som Moderaterna bara kan drömma om idag.

Men hur ser framgångarna och förnyelsen ut rörande innehållet? Kurz har gjort sig känd för flera auktoritära och högerkollektivistiska ståndpunkter såsom förbud av slöja, negativ kommunikation om invandring och en kristenistisk identitetssyn. I samband med koalitionsbildningen gjorde han till och med uttalandet att klimatet är en lika stor risk som den illegala invandringen och att Österrike är ett kristet land som måste vara kristet även i framtiden.

I svensk debatt har Kurz framför allt kritiserats av den liberale ledarskribenten Per Svensson som har påpekat att Kurz är en politiker som saknar principer, tydliga egenskaper och att han spelar på opportunism. Sedan kan det tilläggas att Kurzs egna historia kan överraska positivt, bland annat eftersom att han tillsammans med sin familj hjälpte bosniska flyktingar under 1990-talet.

En annorlunda ståndpunkt om Kurz finns däremot hos Svend Dahl som bland annat är chef på Liberala Nyhetsbyrån. Dahl är känd för att vara en del av ”Sverige bör bli som Danmark”-debattörer och för att främja tanken att fler borde ”göra en Kurz” – i synnerhet rörande hur konservativa och borgerliga bör agera. Mellan raderna är budskapet att kombinationen mindre invandring och mer prat om identifikation gör fler människor nöjda och ökar valsiffror.

Som debattör får Dahl förstås uttrycka vilka åsikter han önskar. Samtidigt, när det kommer till politisk teori blir det märkligt att man som formell liberal debattör inte skriver för, utan skriver emot, den liberala och GAL utvecklingen som finns i Österrike. I fallet med partiet Das Neue Österreich und Liberales Forum (NEOS) som under den första hälften av 2010-talet grundades av förre detta medlemmar i det Österrikiska folkpartiet och liberala studentföreningar.

I liberala kretsar som i Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) är NEOS är kända för sin optimistiska, frihetliga och federalistiska kommunikation. Partiet ser både Kurz det konservativa Österrikiska folkpartiet, högerradikala i Frihetspartiet (FPÖ) och socialdemokrater i Österrikes socialdemokratiska parti (SPÖ) som främsta motståndare och statskramande partier som gärna vill bevara den stora institutionella offentligheten samt motverka liberaliseringar. Målet för NEOS är inte bara att politiken principiellt ska hållas borta från näringslivet utan också att näringslivets särintressen ska hållas borta från politiken.

Från partiets och medlemmarnas sida ser man inte Kurz som någon borgerlig allierad eller som någon inspiration. Tvärtom, man ser Kurz politik som principlös, kortsiktig och opportunistisk. Där Kurz bland annat ägnar sig åt symbolpolitik, som i fallet med burkaförbudet där även individer som haft kanindräkt på sig på offentliga platser blivit bötfällda.

Eller som när det kommer till den Europeiska unionen (EU). I samband med Österrikes ordförandeskap i Europarådet under 2018 var det just Kurz regering som blockerade, eller fördröjde, olika förslag och åtgärder rörande EU:s gränspolicy. Bland annat för att kunna visa att han, Kurz, och inte den Europeiska unionen skulle ”skydda gränsen”. Kurz anser också att den Europeiska unionen bör ”avbyråkratiseras” vilket är frihetligt i grunden men han vill inte, som NEOS föreslår, att österrikiska statens storlek ska reduceras.

Prenumerera på Opulens nyhetsbrev gratis!

 

 

Det förklarar också att Kurz inte har någon vision för Europa – om ens för Österrike. Istället blir det politiska innehållet en mix av opportunism, högerkollektivistisk identitetspolitik och marknadsvänlighet. Med syfte att blidka latent auktoritära väljare som i många fall ser burkan som ett större hot än att tidigare nazister som Hans-Christian Strache haft regeringsmakten.

När debatten domineras av ekonomiska frågor brukar liberaler och konservativa finna gemensamma mål och bli allierade. I samband med debattens förskjutningar kan liberaler samverka med GAL-konservativa där värderingar som öppenhet, individens frihet och rättsstyre väger tungt. Framför allt är det normalt att liberaler går emot TAN-politik när icke-ekonomiska frågor blir mer dominerande. Därför förtjänar liberaler som i NEOS, och inte Kurzs parti, beröm för sin politik och principer som rör humanitär invandring, individens frihet och Europa.

VLADAN LAUSEVIC

 

Vladan Lausevic är stockholmare och aktiv som skribent, liberal debattör och aktivist med intresse för såväl mjuka som hårda politiska frågor. I bagaget har en examen i historia och Europastudier. Vladans motto: “Jag har ingen identitet, jag har bara identiteter”.

Det senaste från Krönikor

Den stoiska trenden

LIVSSTILISM. ”Hur mycket utrymme lämnar egentligen den globala kapitalismen och konsumismen för

Vad gör vi med felbarheten?

GRÅSKALOR. Motsatsställningen mellan tekniska marknadslösningar och mer ideologiskt färgade livsstils- och statliga
Gå till Toppen