Medierna måste sluta tjata om invandrare

Media

MEDIEMYT. Länge har högerextrema kretsar spridit myten om att invandringens negativa effekter mörkas av medierna. En myt som spridit sig och idag omfamnas även av opinionsbildare som vanligtvis inte placeras på yttersta högerkanten. Men tidigare forskning, liksom en rapport som släppts i veckan, visar motsatsen: Att invandring generellt framställs negativt i nyhetsrapporteringen.

Invandring i medierna – hur rapporterade svenska tidningar åren 2010–2015? släpptes i förrgår av Delegationen för migrationsstudier. Rapporten bygger på 968 nyhetsartiklar publicerade i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. I den konstaterar att tre negativa gestaltningar om invandring är vanligast: Att invandring bidrar till att försvaga den sociala sammanhållningen, att den medför ökad kriminalitet och att den försvagar Sverige ekonomiskt. ”Först på fjärde plats kommer den positiva gestaltningen att invandring bidrar till kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden” skrev Jesper Strömbäck, en av rapportförfattarna och professor i journalistisk och kommunikation, i DN i onsdags.

Att negativa händelser ofta har ett större nyhetsvärde än positiva är förstås en bidragande orsak. Men handlar det inte också om att medierna ofta blandar ihop päron och äpplen och gör ”invandrarnyheter” av stories där de inblandades bakgrunder är fullständigt ovidkommande?

Att medierna använder begreppet invandrarbakgrund är förstås i sig inte kontroversiellt. Det kan ju exempelvis vara adekvat vid rapporteringar om resultat i svenska skolan, i ett personporträtt eller när någon blir diskriminerad på grund av just sin bakgrund. Men när brott begås är begreppet ofta irrelevant. För det är inte hudfärg som gör brottslingen och hedersvåld, där kulturell bakgrund kan vara relevant, är ju inte den vanligaste brottskategorin.

Mediernas slentrianmässiga nyttjande av ”invandrarbakgrund” leder in på en farlig väg. För det används ju inte om nordiska invandrare. Nej, vi mediekonsumenter får förstås en tydlig bild om att det handlar om mörkhyade människor med någon slags ”exotisk” släkthistoria och mellan raderna läser vi väl i nio fall av tio att det förmodligen handlar om a r a b e r och därmed svävar även det farliga i s l a m ovanför hela storyn.

Givetvis ingår också fattigdom ofta i associationspaketet. Och till skillnad från hudfärg orsakar fattigdom brottslighet. Så om det nu är ett brott av fattiga i förorten – i ”slummen” – varför inte skriva ut det istället? Om det bidrar till att öka kunskapen om vårt samhälle, vilket ju är en av journalistikens uppgifter.

Vi som tjänar vårt levebröd på att berätta om Sverige idag är en mycket homogen yrkesgrupp. En stor del av landets journalister har en så kallad etniskt svensk bakgrund, företrädesvis i medelklassen. Väldigt få av oss är bosatta i invandrartäta områden. När vi närmar oss de andra – de som avviker från nämnda bakgrund – så gör vi det med majoritetssamhällets alla föreställningar i våra bakhuvuden. Både nedärvda fördomar från månghundraårig vit, kristen kultur och modernare bilder från medierna.

Hur kan vi journalister då frigöra oss från dessa skuggfigurer? Ja, det första steget är just insikten om den egna bakgrund. Därefter handlar det om vilka som står i telefonboken, det vill säga som utgör journalistikens källor, samt om närvaro i de områden som vi har dålig koll på. Det är först då som nyheterna utanför de traditionella skildringarna av invandrare som offer eller förövare, alternativt exotisk varelse med kryddstark mat, kan hitta fram till redaktionerna.

På lång sikt måste sammansättningen av journalistkåren bättre spegla det nya Sveriges befolkning. Tills dess måste vi kritiskt granska vår nyhetsvärdering och fundera på om den verkligen är i balans. För visst är våra innerstäder lika våldsamma och farliga platser att vistas på som förorterna? Men av någon anledning är det inte den bilden vi får av medierna.

Nej, ”invandrarbakgrund” lägger ofta bara ut dimridåer. Det är dessutom helt uppåt väggarna och publicistiskt djupt oetiskt att använda begreppet som någon slags eftergift för den högljudda opinion vilken i alla möjliga sammanhang framför sin myt om att medierna mörkar sanningen om invandringen. För när medierna lägger en invandrarvinkel på nyhetshändelser som handlar om helt andra saker så finns det förstås politiska krafter som går ett steg längre. Samma krafter som sprider myten om mediernas mörkläggningar.

STEFAN BERGMARK

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Stefan Bergmark

Stefan Bergmark är chefredaktör för Opulens. Norrlänning men sedan sekelskiftet bosatt i Malmö. Stefans yrkesmässiga bakgrund är från olika fanzines, tidskrifter samt oberoende medier och som frilansjournalist har han främst skrivit åt dagstidningarnas kultursidor. Stefan har också varit redaktör för ett par böcker samt fått tre antologier med krönikor utgivna. Mer om och av Stefan Bergmark: www.stefanbergmark.se

Det senaste från Media

Gå till Toppen