Kinas assimileringsförsök måste stoppas

4 sep 2020
Foto: The Digital Artist / Pixabay.com

DEMOKRATI. “Denna moraliska böjlighet är vansklig. Den visar auktoritära maktspelare hur anpassliga vi är.” Sofia Nerbrand är kritisk till hur lite motstånd västvärlden visar stormakten och diktaturen Kina.

 

Hankineser (förenklad kinesiska: 汉; traditionell kinesiska: 漢; pinyin: hàn) är benämningen på den dominerande etniska gruppen i Kina, som omfattar mellan 90 och 95 procent av befolkningen. Det gör den också till världens största folkgrupp, omfattande nästan en femtedel av jordens totala befolkning. Källa: Wikipedia.

”We are the Borg. You will be assimilated. Resistance is futile.” I tv-serien Star Trek är borgerna uppkopplade mot ett gemensamt medvetande som styrs av ledaren. Individer från andra arter som infångas assimileras och blir en del av kollektivet. Deras ambition är världsherravälde, och då talar vi om universum.

Jag kan inte låta bli att associera till borgerna när jag läser om hur det kommuniststyrda Kina förgriper sig på uigurerna och andra minoriteter. Staten sätter människor som inte är hankineser i omskolningsläger där de tvingas lämna sitt språk, traditioner, tro och identitet. Syftet är att de ska bli ”riktiga kineser” som talar mandarin och uppträder som man ska i det ”perfekta” samhälle som kommunistpartiet eftersträvar.

Uiguriska kvinnor utsätts för tvångssteriliseringar och sena tvångsaborter. De få barn som föds sätts på barnhem för att uppfostras till goda kineser. Antalet uigurer har kraftigt minskat under senare år. Situationen är vidrig.

Hur reagerar då omvärlden? Det förekommer internationella protester, men Mittens rike är världens verkstad som vi importerar mängder av varor från. Kina är också en gigantisk marknad som företag i västvärlden gärna vill finnas på.

Under president Xi Jinpings ledning har övervakningen och censuren hårdnat såväl i Hongkong som i Fastlandskina. Invånarna och företag – även västerländskt ägda – poängsätts i ett socialt betygssystem som avgör huruvida man får köpa flygbiljetter eller göra affärer. Så det finns en stor förmåga att töja på etiken i praktiken.

Ta filmbranschen. I den demokratiska världen är vi stolta över yttrandefriheten, den konstnärliga friheten och mångfalden, men orkar vi hålla emot de auktoritära maktanspråken från Kina? Knappast. Hollywood anpassar filmer redan på produktionsstadiet för att de ska kunna visas på biodukar i Kina. Dalai Lama, Tibet, Taiwan och snart även Hongkong får inte vara med – särskilt inte i heroiska sammanhang. Hbtq-relaterade inslag plockas bort från filmer, liksom andra känsliga ämnen.

Denna moraliska böjlighet är vansklig. Den visar auktoritära maktspelare hur anpassliga vi är och att vi är beredda att förändra våra kulturella uttryck – helt frivilligt för deras politiska agendas skull. Människor i demokratier måste ta sig bort från detta sluttande plan. Hur då? undrar en vän av ordning. Ett sätt är att välja varor som producerats i den fria världen i stället för att köpa Kinatillverkat. Precis som man kan välja ekovaror för att premiera miljö- och klimathänsyn.

Låt oss sluta vara naiva.

Filmindustrin borde också satsa mer på streaming och mindre på biografer för att bli mindre beroende av Kina. Det är också intressant att många tittare reagerat kraftigt mot filmbolag som inte släpper fram kritik av Kinas maktövertagande i Hongkong. Konsumentmakt funkar alltså – Hollywood kan inte skaffa sig för många fiender i publiken i väst.

Och så kan man ifrågasätta om det var så klokt att låta kineser köpa SF Bio. Granska företagsuppköp från suspekta aktörer från Kina! Låt oss sluta vara naiva inför en diktatur som inte gör någon hemlighet av att den vill påverka livet långt utanför sina nationella gränser.

Det kalla kriget mellan Kina och den fria världen tillhör de fenomen som kommer att påverka det kommande århundradet mest världen över. Och det är inte meningslöst att göra motstånd mot assimileringsförsöken. Tvärtom är det påkallat.

SOFIA NERBRAND
sofia.nerbrand@opulens.se

Sofia Nerbrand är ordförande i tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet och skriver regelbundet för en rad tidningar genom Liberala Nyhetsbyrån. Hon har tidigare varit chefredaktör för samhällsmagasinet Neo, som hon också grundade, redaktör på Axess samt ledarskribent i Sydsvenskan och DN.

Följ/gilla oss

Annonser

TelegrafstationenBehrang Kianzad - Vad kostar ett liv?

Veckans Opulens

Veckans Opulens kommer gratis via mail på lördagar. Du kan när som helst avsluta nyhetsbrevet. Anmäl dig här:

Genom att teckna nyhetsbrevet godkänner du Opulens integritetspolicy.

Opulens systermagasin

Magasinet Konkret

Gå tillToppen

Se även

DDR. Artikelserien Veckans DDR. Jesper Nordström kommer att i en rad texter att blicka tillbaka och reflektera över den östtyska nation som grundades 1949 och upplöstes 1990.

Veckans DDR: Tiden efter murens fall

DDR. Den här veckan har Jesper Nordström skrivit en satirisk
DDR. Artikelserien Veckans DDR. Jesper Nordström kommer att i en rad texter att blicka tillbaka och reflektera över den östtyska nation som grundades 1949 och upplöstes 1990.

Veckans DDR: Kartan och terrängen

DDR. Nu startar vi artikelserien Veckans DDR. Jesper Nordström kommer