Evert Taube – produktplaceringarnas mästare

Krönikor/Kultur
Collage: C Altgård / Opulens

SATIR. Iodine Jupiter vänder sig till en nationalskald i denna oroliga tid och lyckas få ett möte med den framlidne visdiktaren på Gyldene Freden. Det blir ett samtal om reklam och produktplaceringar. Slutsatsen är att Evert Taube egentligen var en reklamkille.

 

Vad vet vi egentligen om nationalskalden Evert Taube? Var han modernist? Popkonstnär? Är vi säkra på att han inte var en mörkrets furste, speedwayförare eller heavy metal artist?  Vi tror oss veta att han inte gjorde reklam för the brand with three stripes.

Finns det nån gömd produktplacering hos Evert Taube? Hade kommersialismen redan haft sitt genomslag med de andra ismerna på 1900-talet när han komponerade? Änglamark är väl varumärket han besjunger. Eller är det tvärtom?

Jag beslutar mig för att med Balladen om Ernst Georg Johansson i bagaget undersöka sambandet mellan upphovsman, text och reklam. Jag stämmer möte med en framliden gestalt ur historiens skuggor på restaurang Gyldene Freden, i Gamla Stan, Stockholm, för att få veta.

Evert Taube iklädd bredrutig kavaj, Adidas-byxor (förvånad), linnehalsduk och den obligatoriska svarta baskern gör intryck av fransk stafflikonstnär insprungen till vår tid. Han har ställt ifrån sig lutan intill bordet när jag börjar intervjun.

I anslaget till din Balladen om Ernst Georg Johansson finner vi ett romantiskt Buenos Aires med sjömansbarer, eukalyptusträd, doften av majs och kajer lagda med sten från Bohuslän. Du talar om skrov och master på södra stranden där du gick i land. Men i bilder från 1936 ser vi en tungt trafikerad stad med skyskrapor, män i dubbelknäppta kostymer och bredbrättade hattar. I en kraftigt expanderade storstad med hög puls och en tunnelbana anlagd 1913 får vi en västerländsk känsla, som av till exempel Chicago. Hur tänkte du när du skrev texten?

Evert lutar handen mot hakan och uttrycker nogsamt: Jag ville bygga upp en miljöbeskrivning för Ernst Georg. Associera honom till ett agrart jordbrukssamhälle i Sverige. Långt ifrån den modernitet Buenos Aires ägde.

Du sjunger om sten från Bohuslän. Finns det någon koppling mellan dig och familjen Kullgren från Uddevalla, Granit AB från Lysekil och Hunnebostrand?

– Min ambition var att ge kraft åt den arbetarromantik som rådde i Sverige då. Det gjorde jag genom att ge sången en mer jordad igenkännbar prägel för gemene man. En berättelse om den fria mannen som reder sig själv.

Var inte Ernst Georg Johansson från Uddevalla en känd reklamman på den tiden? frågar jag.

Vispoeten rycker till, som om jag uttalat en väl förborgad hemlighet, men svarar ändå stoiskt: Nej, inte alls. Att vara så långt hemifrån och träffa en annan svensk kändes tryggt. Han var hästskötare på en cirkus. Vi träffades på en bar, spelade kort och drack, hade en del bus för oss. Men han hade ett satans temperament.

Du talar om vin, fruntimmer och sång, livet på barerna som något exotiskt. Ofta spännande och romantiskt?

– Jag såg förfallet, misären och dansen på bakgatorna, svarar Evert. Kvinnor som bjöd ut sina tjänster. Men mina pengar började ta slut och Johansson fick sparken. Ingen ville längre sätta sponsormärken på honom. En dag slängde vi glasen i golvet och gav oss av till häst på de stora vidderna. Osynliga reklamvimplar fladdrade efter oss i den varma sandvinden.

Var det inte finansmarknaden som tog knäcken av reklammannen Ernst Georg Johansson i balladen? försöker jag igen.

Trubaduren får en hostattack samtidigt som han sätter snapsen i halsen: Jag har för helvete aldrig påstått att Georg sysslade med reklam. Det har du fått om bakfoten, ditt förbaskade pucko. Georg tog mig med till jobbet som cowboy i estácion la posta utanför Buenos Aires.  Efter fem dagar träffade jag en kvinna.[…] Hon lockade mig, men visade sig vara gift. Hennes man, Gonzales, kom hem och utmanade mig på duell. Min käre vän sprang emellan och fick olyckligt dolken i hjärtat. Den var avsedd för mig. Då skrev jag sången, men Georg …

Evert Taube, den historiske gästen på Gyldene Freden reser sig plötsligt, lämnar intervjun och restaurangen utan ett ord. Uppenbart irriterad och upprörd över att fogas till reklam. Jag betalar notan och ögnar igenom mina anteckningar.

I min slutsats finns ingen erkänd sponsring eller produktplacering i Evert Taubes Balladen om Ernst Georg Johansson.  Men att granit från Bohuslän omtalas i texten gör ändå Evert till en ”reklamkille” i den tidens musikvärld. Kopplingar finns till familjen Kullgren och Granit AB.

IODINE JUPITER

 

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Krönikor