Jan och Jimmie, se där ett äkta radarpar. Som pyromanen och byfånen som går runt med en falsk brandmansdräkt. Den ena ser till att folk blir oroliga genom liberal politik (urholkad arbetsrätt, utförsäljning av allmännyttan…) och sen kommer den andra och försöker lugna folk med fagert tal om äldre tiders trygghet och guldålder.
Men så är det ju det här med deras framtoning som förenar. De är båda lite så där som svärmorsdrömmar och allmänt mysiga, som folk man vill ha med på en middag för att vid cognacen kunna säga att ”nå, jag håller inte med dig, men…”
Det mest förvånande är att Jan Björklund inte gjort sin läxa, trots att han länge profilerat sig som skolfrågornas främste lansdragare. Läxan han borde läst är nämligen att populismhögern alltid bärs fram och stöds av den mer rumsrena liberala finanshögern. Det har gjorts gedigna statsvetenskapliga studier beträffande detta.
Jimmie kommer in i stugvärmen och Jan glider åt det konservativa hållet genom ren beröring med SD, för syntesen av de kommande debatternas vågor kommer dra oss djupare ner i den konservativa reaktionära geggan.
Jesper Nordström
