Konst och forskning möts i samtidsdrama

SAMTIDSDRAMA. Den 10 december är det premiär för Hon och han som försvann på Teatermaskinen i Skräppbo Skola i Riddarhytta. Ett samtidsdrama där publiken bjuds in till ett samtal om existentiella frågor tillsammans med forskare på scenen.

Teatermaskinens samtidsdrama Hon och han som försvann handlar om samtiden vi lever i och framtiden vi skapar tillsammans, och behandlar identitetsupplösning i en tid av isolering, sociala medier och individualism.

I föreställningen sammanförs den äldre och yngre generationen i ett existentiellt och filosofiskt samtal om samtida strukturer, där två karaktärer, en yngre ickebinär och en äldre kvinna, bär varsitt perspektiv, och en tredje person dansar utan dialog.

– Vi tror att det kan finnas ett sug efter att prata på djupet med varandra, folk går nog och funderar på framtiden och vad som kommer att hända där, säger Berit Engman, som är del av kooperativet Teatermaskinen och spelar den äldre kvinnan i pjäsen.

Med på scenen finns även forskare som hjälper karaktärerna att behandla de stora frågeställningarna, som kan vara vad är samtiden och hur definierar vi den?, vad gör den sociala världen med oss? eller hur kan vi bygga en framtid tillsammans mellan generationsgränserna? Efter olika scener håller forskarna en kort föreläsning om det ämne som tagits upp och när föreställningen är slut bjuds publiken in till en öppen diskussion.

– Då hoppas vi att deltagarna har skrivit ned några svar, de får ett par frågor när de kommer och block och penna så att de kan anteckna medan de tittar, säger Engman.

Forskarna som deltar ingår i forskningsprojektet Engaging vulnerability, om sårbarhet, och kommer att skriva en rapport baserat på vad de har kommit fram till tillsammans med publiken.

– Framtiden skapar vi ju själva och vi kanske kan komma fram till någonting, även om det inte blir auktioner om det.

Ett av målen med Han och hon som försvann, menar Engman, är att ge känslan av att vi människor är gemensamma flockdjur, en kropp tillsammans och inte bara singulära, med acceptans för varandras olikheter.

– Jag hoppas att publiken vågar dela med sig och att föreställningen skakar om människor lite, att de kanske tänker på nya sätt efteråt, avslutar hon.

Teatermaskinen bildades 1997 av en grupp frilansande scenkonstnärer, koreografer, videokonstnärer och skådespelare etc. Tillsammans skapar de rum för demokratisk samhällsdebatt genom konst och kultur, där ämnen som sexuella övergrepp och kroppsuppfattning, ungdomsarbetslöshet, genus, jämställdhet, klimathot, glesbygd och inkludering ofta behandlas.

Fram till 2010 turnerade gruppen med temabaserade monologer och större produktioner, innan de själva började bygga den teaterlokal där de idag håller till. Efter bidrag från olika finansiärer och med hjälp av över hundra volontärer blev huset klart, och ligger nu i skogen intill en sjö i Riddarhyttan i Skinnskattebergs kommun.

Förutom sina egna produktioner bedriver Teatermaskinen, tillsammans med Västmanlandsmusiken, residensverksamhet i sina lokaler under tjugo dagar varje år. Genom internationella samarbeten får teatergruppen även besök av projekt från andra länder runtom i världen. Centret är placerat mitt i en glesbygd med 300 invånare i närmaste by, med en tanke om att bra konst inte bara ska finnas i urbana miljöer. En annan idé som genomsyrar Teatermaskinen är nära möten och utbyten med publiken, som inte sällan består av en stadig, heterogen grupp människor från närområdet.