KABARÉREVY. I november i Skåne känns det särdeles grått och trist, men plötsligt uppstår det revor i diset. Under två timmar fick jag uppleva gott och blandat, njutbart och tänkvärt i kabarérevyn ”Sladdlöst”. Det rör sig om en föreställning av och med det slitstarka och samspelta Tehågänget på den mycket vackra Scalateatern i Ystad. Glädje och lust, lättsamheter och små musikaliska pärlor; just dessa musikaliska nedslag tillhör revyns bättre nummer.
Hela föreställningen är en hyllning till staden vid vattnet, Ystad. Det finns små strandhugg från dåtiden, kommentarer och reflektioner kring nutida företeelser och personer. Även kommunala avarter får sin belysning – det ges mer än en lektion i politikens tassemarker, med tomma tunnor och tunn retorik. Och så får det som benämns omsorg och hälsa och som alla nyttjar en rejäl kritisk granskning. Det läggs särskild vikt vid det lokala och det dialektala, det mesta är begripligt men inte allt, ibland dröjer det väl länge innan poängen kommer. Den andra akten är den med mest spänst och dynamik.
Det är åtta som bär föreställningen tillsammans och har en glädje i att både framträda och berätta och på samma sätt visar de en god förmåga att samspela med publiken. Glädje och entusiasm. Efter föreställningen känns det lite lättare att andas och himlen är ljusare. Dimman har lättat!
BO BJELVEHAMMAR
