Veckans vax: Karl Valentin

Musik.
Collage: C Altgård / Opulens.

RETROKULTUR. Jesper Nordström har den här veckan valt att plocka fram ett album med en tysk allkonstnär från 1900-talet, Karl Valentin.

Karl Valentin.

Skivspelarens nål börjar sjunga på sista versen så då får det huvudsakligen bli talskivor som spelas ett tag eller i alla fall sådana där innehållet ligger på ett annat plan än teknisk briljans och audiofilt nörderi.

I det här fallet har jag plockat fram en skiva med allkonstnären Karl Valentin, som synes var aktiv i princip alla kulturformer under tidigt tyskt 1900-tal. Det rörde sig om film, teater, nonsensaktig performance och sång. Här på en östtysk utgåva, då DDR ofta tog över och tog till sig de proletära hjältarna och den mer edgy samhällskritiska humor som rådde under Weimarrepubliken. Han var nära vän med Bertolt Brecht och jobbade ihop med honom, bland annat genom att parodiera… Brecht! Han hittade sin väns språkessens och vred till det hela som en parodi på politisk teater.

Här får vi återigen besked på att den tyska mellankrigstidens kulturliv inte drog gränser mellan högt och lågt, seriöst och humör.

Karl Valentins oeuvre är så omfattande att det är svårt att se en röd tråd, men mycket av hans humor har en mörk botten då den skildrar umbärandena, trångboddheten och osäkerheten som var mångas lott under mellankrigstiden i Tyskland.

Lyssna till exempel på ”Das Lied vom Sonntag”!

Mannen vill sjunga något fint och romantiskt, men hunden skäller, frun klagar och sången kunde kanske vara lite renare och mer tonsäker. Det är lätt att föreställa sig att scenen utspelar sig i nån murrig hyreskasern i Berlin med vägglöss, kålsoppa, trångbott och lyhört.

Efter andra världskriget ansåg en del att Karl Valentin komprometterat sig genom att skriva för nazistiska publikationer och hans stjärna dalade. Det var inga politiska texter han skrivit utan mer ditt och datt och diverse nyhetsmaterial, men misstron fanns ändå…

Han dog i närmast samma absurda anda som han verkat. Efter att blivit innelåst – kvarglömd så att säga – på en teater efter en premiär ådrog han sig lunginflammation efter den kalla natten och dog 1948. Utgivningen av honom på skiva lät inte dröja då det i delningen mellan öst och väst hade skapats ett skivbolag, Litera, för att ge ut skivor med tal och teater och annat som i en eller annan bemärkelse kunde tänkas främja den kommunistiska ideologin.

JESPER NORDSTRÖM
jesper.nordstrom@opulens.se

Jesper Nordström är kulturskribent med inriktning på litteratur och idéhistoria, med särskilt intresse för modern poesi och tysk prosa. Han har även gjort resereportage från Berlin och Köpenhamn med inriktning på arkitekturhistoria.

Det senaste från Musik

0 0kr