Radio 208: ”Sittin’ in the Dock of the Bay”/Otis Redding 1967

17 jul 2022
Radio 208 är en sommarserie av Lars Thulin som bjuder på hitlåtar från 60- och 70-talet. (Collage: Opulens)
Radio 208 är en sommarserie av Lars Thulin som bjuder på hitlåtar från 60- och 70-talet. (Collage: Opulens)

SOMMARSERIE. Varje dag under Opulens sommaruppehåll presenterar Lars Thulin en hitlåt från 60- eller 70-talet. En utgångspunkt finns i fenomenet Radio Luxembourg som sände på frekvensen 208 meter. Tidigare delar hittas HÄR

20. Sittin’ in the Dock of the Bay/Otis Redding 1967

Redding hann med mycket under ett allt för kort liv.

Otis Redding och Wilson Pickett är de största manliga soulsångarna. Märkligt nog är det låtar i kombination med andra artister som gjort Redding mest känd. Hans version av Stones Satisfaction är ett exempel. Han skrev Respect, som Aretha Franklin gjorde stor. Med Arthur Conley skapade han Sweet Soul Music.

Med sitt framträdande 1967 på den berömda popfestivalen i Monterey, Kalifornien blev Redding känd och uppskattad även av en stor vit publik.

10 december 1967 var han 26 år och hade tre dagar tidigare spelat in Sittin’ in the Dock of the Bay. Han satte sig i ett flygplan tillsammans med sitt band, The Bar-Kays. Destination var Madison, Wisconsin. Planet kraschade. Otis Redding och fyra av bandets medlemmar omkom.

Singeln Sittin’ in the Dock of the Bay, nådde strax efteråt första plats på Billboard Hot 100. Kanske för att den var bra, kanske också som ett bevis på sanningen i devisen ”Du är aldrig så populär som då du nyss dött”.

Dessbättre hade hans skivbolag Stax gott om icke utgivna inspelningar med den flitige Redding. Inte mindre än fyra album gavs ut postumt. (Imorgon: Mannen som skakade Clapton)

Här kan du lyssna på Sittin’ in the Dock of the Bay!

Lars Thulin bylinebild
LARS THULIN
lars.thulin@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Telegrafstationen

Telegrafstationen

Veckans Opulens

Veckans Opulens kommer gratis via mail på lördagar. Du kan när som helst avsluta nyhetsbrevet. Anmäl dig här:

Genom att teckna nyhetsbrevet godkänner du Opulens integritetspolicy.

Opulens systermagasin

Magasinet Konkret

Gå tillToppen

Se även

PROGRESSIV ROCK. Jens Unosson har skrivit en text som knyter an till tidigare inlägg om det progressiva rockbandet Träd, Gräs och Stenar. Han kallar musiken han älskar för vintergatsmusik. rock, vinylskivor, Träd, Gräs och Stenar, Ola Åstrand, Peter Mosskin, progressiv rock, pyskedelisk musik,

Progressiv rock: Vintergatsmusik

PROGRESSIV ROCK. Jens Unosson har skrivit en text som knyter
PROGRESSIV ROCK. I Ola Åstrands nyligen publicerade text i Opulens om Träd, Gräs och Stenar omnämns en artikel Peter Mosskin skrev för tidningen Musikens Makt 1973. Här återpubliceras den nu med Mosskins tillåtelse.

Om epoken Träd, Gräs och Stenar – 1973

PROGRESSIV ROCK. I Ola Åstrands nyligen publicerade text i Opulens