SOMMARSERIE. Varje dag under Opulens sommaruppehåll presenterar Lars Thulin en hitlåt från 60- eller 70-talet. En utgångspunkt finns i fenomenet Radio Luxembourg som sände på frekvensen 208 meter. Tidigare delar hittas HÄR.
33. I Hear a Symphony/Supremes 1965
Lyft i hår, tuttar och toner – tidig bild av Supremes.
Fullträff från Motown. Kompositörer H-D-H, alltså Holland-Dozier-Holland. Bakgrunden var speciell. Efter att ha fått in i princip alla The Supremes låtar på absoluta toppen på Billboard så misslyckades Nothing But Heartache, ändå en hyfsad låt, att komma in på topp-tio.
Motowns ägare Berry Gordy, skickade då ett ilsket brev till sina låtskrivare. Innebörden var att alla låtar som släpptes från bolaget skulle nå tio-i-topp på några av Billboards listor. Men Supremes som var bäst, för dem dög bara första plats!
H-D-H insåg att det väldigt trallvänliga, typ Baby Love, kanske var uttjatat. De skapade något mer komplicerat och melodiskt, I hear a symphony. Snabbt etta på Hot 100, viktigaste listan. Bossen nöjd. Diana Ross sade att det var låten hon gillade bäst, trots, eller kanske på grund av, att den var lite svår att sjunga.
The Supremes bildades i Detroit som The Primettes. De är den mest framgångsrika kvinnliga sånggruppen i USA. Ursprungligen var de fyra, alla från samma slumliknande kvarter. Stjärnan var Diana Ross, övriga två, då gruppen blev känd, var Florence Ballard och Mary Wilson. (Imorgon: Flög väl högt)
Här kan du höra I hear a symphony!
Och här ett mer klassiskt samarbete mellan Supremes och H-D-H!
lars.thulin@opulens.se
