MUSIK. Thomas Wihlman har sett Ilaria Graziano och Francesco Forni på Stallet. Huvudintrycket är positivt.
När jag kommer ut från Stallet, detta folk- och världsmusikmecka i Stockholm, finns antydningar av snöfall i de kalla vindarna. Bryskt förs jag från Syditaliens varma medelhavsvindar till verkligheten.
Det var skönt därinne på Stallet, att få lyssna till italienska duon Ilaria Graziano och Francesco Forni. De är på en kortare Sverigeturné, sedan Neapel och därefter blir det konserter i Frankrike. Under 2019 gjordes också Sverigebesök, två spelningar i Örebro, men detta är den första i Stockholm.
Publiken i det fullsatta Stallet reagerar starkt positivt, sjunger med och klappar händerna intensivt. Kanske därför att Ilaria och Francesco gör en lättillgänglig musik med många inspirationskällor? Enkelt, funktionellt.
Rent instrumentellt förlitar de sig på ukulele och gitarr, understött av en del slagverk och något litet inslag av keyboard. Ibland behandlar Francesco gitarren så att man tror att han kanske vill stå på en hårdrocksscen.
Jag känner igen lite stråk av italiensk folkmusik, en hel del schlager, där det i mitt huvud klingar Adriano Celentano, men också stänk av klassisk spansk gitarrkonst, fransk chanson och lite blues.
Musiken är alltså spänstig och lekfull, lätt att ta till sig. Det just när man är så professionell som duon som det finns en grund att stå på för lekfullhet, en lekfullhet som utnyttjas. Musikglädjen sprider sig snabbt från scenen.
I någon liten mån blir det också enformigt, upprepande. Kanske är det så att två personer på scen med enbart två instrument helt enkelt begränsar?
Jag vill ändå säga att mitt huvudintryck är positivt, det var en trevlig kväll med varma sydeuropeiska ackord och vindar. För den som vill bekanta sig med duon, gör gärna det, finns vackra videos på YouTube och de tre albumen finns att tillgå på Spotify – om man nu inte hinner med någon av de återstående Sverigekonserterna.
info@opulens.se
