DEBUTANT. “Det typografiska stilgreppet att blanda gemener, versaler, fetad text, dialoger och språkväxlingar är övertygande. Dikterna skiftar i tonlägen och iscensätter ett suggestivt röstspel. Det vrider till ordentligt i hjärtat och sätter fart på tankarna”. Cecilia Persson recenserar Shadi Angelina Bazeghis Vingslag.
Vingslag av Shadi Angelina Bazeghi
Modernista (2017)
Nyår. Raketer smäller, fulla raglar runt på gatorna, hummer, champagne, nagellack, festklädsel, krossade glas, året summeras och löften utfärdas som för det mesta bryts dagen därpå. Bakfylla. Nyår. Krig, flyktingdeportationer, förföljelser, granatsmällar, minfält, tortyr, kränkningar av mänskliga rättigheter och kvinnoförtryck. Nyår. Posttraumatisk stress, mardrömmar, flashbacks, isolering, vanmakt, okontrollerbara affekter, doft och platsminnen som utlöser ett inre inferno. Nyår. Förtärande passioner, hopplösa kärleksrelationer, kraschad kommunikation, kärleken räcker inte till men vill inte ge upp. Det gör för ont.
Den iranska poeten Shadi Angelina Bazeghis vilt flaxande vingslagspoesi ─ är ett himlavalvsfyrverkeri som lyser upp den svarta skyn, i den ensamma nyårsnatten. Världen är nära och långt borta. Rörelserna, de synliga och osynliga. Det pågående. Hennes livstrotsiga poesi som tröst och vän. Kedjebrevet av ordströmmar och flämtande mening. Den ordfödande språkkroppen.
Diktsamlingen Vingslag är både genomlevd, genomlyst, genomskådande, genomtänkt och genomarbetad. Med detta beröm avses, att den är väl sammanhållen i alla sina delar, i harmoni mellan form och innehåll. Det typografiska stilgreppet att blanda gemener, versaler, fetad text, dialoger och språkväxlingar är övertygande. Dikterna skiftar i tonlägen och iscensätter ett suggestivt röstspel. Det vrider till ordentligt i hjärtat och sätter fart på tankarna.
Shadi Angelina Bazeghi blandar frejdigt och humoristiskt med en självironisk grimas mellan populärkulturella symboler och finkulturella bildningsmarkörer. Hon gillar fotboll lika mycket som avancerad naturvetenskap och språkfilosofi. Ironin som den kvinnliga poetens överlevnadsstrategi. Det är ytterst tilltalande. Shadi Angelina Bazeghi skriver dubbelhetens känsloladdade språk, om poetens tvetydiga mörka och ljusa sammanflätade erfarenheter:
─ Vingslag, vi ses. Jag är usel på att ta avsked
jag drar ut på tiden
och drar långsamt orden ut ur den
─ Jag vänder och vrider på maskingevären
och vår natt under pilträdet, i min fältsäng
Oss två som i intervallerna
mellan två händelser, kärlek och krig
Oss två som i åskådarantalet 20.822
─ Oss två som den grundläggande symmetrin
mellan motsättningar
mellan makten och vanmakten, åh, vem skälver inte i vårbrisen?
Vingslag är förbluffande nog Shadi Angelina Bazeghis – som föddes i Iran 1974 men nu är bosatt i Danmark ─ debut, eftersom detta är en stilsäker och självsäker poesi som verkligen imponerar. Den svenska poeten Helena Boberg har gjort ett lysande översättningsarbete och bidragit till att göra Vingslag till en ovanligt stark läsuppevelse.
cecilia.persson@opulens.se
