UTANFÖR LAGEN. Elisabeth Brännström har läst Ett ärligt liv av Joakim Zander. Hon konstaterar att det är mycket läsvärd spänningsroman om lögn och sanning samt lusten att leva utanför lagen.
Ett ärligt liv av Joakim Zander
Wahlström & Widstrand
I prologen till Joakim Zanders nya spänningsroman Ett ärligt liv sitter en ung, nervös, men ändå samlad, författare framför ett fullsatt auditorium på ett kulturcentrum i Hamburg. Mittemot honom sitter en intervjuare från Der Spiegel, väl påläst och beväpnad till tänderna med svåra frågor. Boken som ska diskuteras är författarens omtalade debutroman, en berättelse som bygger på en rad märkliga brott med trolig anarkistanknytning som utförts i Sverige några år tidigare, och det är snarare en debatt om lögn, sanning och moral än en diskussion om språk och litterär gestaltning som väntar författaren under kvällen. Frågorna är inte lätta att besvara och den svåraste frågan, den som alla i publiken vill veta svaret på, ställs sist som en helt självklar final på kvällens diskussion: Hur mycket av det som skrivits är sant och hur mycket är egentligen självupplevt?
Svaret på frågan som svävar iväg och bildar temat till den roman vi är på väg att läsa utvecklar sig till en skildring av det som lett fram till debutromanen och till författarens allt tydligare anknytning till de brott som begåtts i den anarkistiska rättvisans namn; allvarliga brott där en person skadats och en annan mist livet. Berättelsen tar sin början i ett tråkigt radhus i Söderköping, där författaren växer upp i en lägre medelklassfamilj och nästan håller på att förgås av leda under hela sin uppväxt. Han pluggar, spelar fotboll, läser svåra böcker och deppar medan han drömmer om ett mer spännande liv utanför de vanliga trånga ramarna.
Chansen till förändring kommer när han kommer in på juristlinjen i Lund och har turen att få hyra ett rum i en lägenhet som han delar med två stenrika, ytliga juridikstudenter som ekonomiskt står högt över hans egen position i samhället. Författarens brist på pengar börjar snart skava och relationen till ”boysen”, som de kallar sig själva, blir alltmer anspänd för att till sist haverera totalt. Klassgränserna är alltför tydligt uppdragna för att kunna suddas ut och snart förvandlas författaren till ett slags betjänt på ”boysens” fester, där han bara får vara med på nåder: ”boysen” betalar mat och sprit, författaren städar, dukar och serverar.
Vad ”boysen” inte vet är att författaren, medan de suttit och spelat tennisspel på Tv:n, har skaffat sig nya, mer spännande kompisar som inte hänvisar till snygga, attraktiva kvinnor som ”fox” eller ”bangable” eller kallar varandra för ”kungen” och ”mad champ”. På en våldsam demonstration i Malmö, som han hamnat på av en ren slump, har han mött den mystiska, grönögda Maxine, som sprayat det ovanliga slagordet: Ni har murarna, vi har repen och dolkarna, på en husvägg. De inleder en osäker relation och mötet leder honom vidare till hennes vänner, en samling självutnämnda anarkister som hyr in sig hos den bohemiske Charles; en äldre historieprofessor med stark smak för anarkistiska värderingar. Världen runt Maxine, vännerna och Charles, med sin smak för utsökt mat och exklusiva viner som han bjuder friskt på i sin nergångna, gentilt skabbiga villa i professors-staden, svarar mot allt som författaren tror att han velat med sitt liv: djupsinniga diskussioner, underbara måltider och tillräckligt mycket alkohol för att fälla en elefant, allt kryddat med rejäla doser spänning i tillvaron. Han irrar runt i ett lyckorus som till att börja med hjälper honom att spänna av och släppa taget, innan allt börjar surna och en härva av lögner sakta nystas upp.
Det dröjer nämligen inte länge innan alltihop börjar kännas ganska fel. Den ena störande incidenten läggs till den andra och snart märker författaren att han är på väg att dras in i något destruktivt som han kanske inte kommer att kunna ta sig ur så lätt. När uppvaknandet till slut kommer och det verkliga scenariot bakom alla lögner och halvsanningar till sist avslöjas, blir det upp till författaren att ta tag i sig själv och bestämma sig för vem han är och vilka ideal han önskar leva efter
Ett ärligt liv är, utöver att vara en välskriven spänningsroman som det är svårt att lägga ifrån sig, både en skildring av ett klassamhälle som fortfarande bygger på gamla, djupt rotade kapitalistiska normer och en berättelse om en individuell mognads-process som leder fram till någon form av livsvisdom. Intrigen är väl ihopsnickrad och fylld av ledtrådar som sakta men säkert läggs till varandra och som tillåter läsaren att se lite längre och lite mer än den naive unge berättaren som förblindas av sin förälskelse i Maxine och sin svårhanterliga lust att leva utanför lagen.
I det stora hela en mycket spännande samhällsskildring med sting där klassamhällets brister och vikten av att vara sann mot sig själv och hitta sin egen väg i livet får stå i fokus. Mycket läsvärt.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
