LYRIK. ”Samlingen är så gott som fulländad samtidigt som den, likt all stor dikt, ger läsaren utrymme att göra verket till sitt som medskapare i läsningen.” Det skriver Erik Bovin som läst ”Mörk kvadrat” av Tone Hødnebø.
Mörk kvadrat av Tone Hødnebø
Översättning: Kristoffer Appelvik Lax
Ellerströms
Man behöver inte ha följt den svenska samtidspoesin särskilt länge för att kunna identifiera dess brister. Unga men även en del äldre poeter publicerar sig alltför ofta. Nästan varje diktsamling som utkommit de senaste tio åren har varit för mastig till omfånget och ojämn till innehållet. Det är som om förlagen gett upp poesin. Av slentrian eller ren lättja tycks de ge sina poeter alldeles för fria tyglar, medan poeterna i sin tur förefaller olyckligt präglade av rådande konsumtionskultur där kvantitet går före kvalitet. Annat var det för några decennier sedan, inbillar jag mig.
Tone Hødnebø ett föredöme
Som ett motvärn till denna lättja tjänar norska poeten Tone Hødnebø som ett föredömligt exempel. Sedan debuten 1989 har hon publicerat sig sparsamt med snudd på fulländade verk. Hon introducerades i Sverige så sent som 2023 med debutdiktsamlingen ”Larm” (1989), och hennes poesi har jämförts med Ann Jäderlunds tidiga diktning. Andra diktsamlingen ”Mörk kvadrat” (1994), även den översatt av Kristoffer Appelvik Lax, har det gemensamt med debuten att dikterna närmar sig ett slags nollpunkt.
Samlingen refererar till den sovjetiske konstnären Kazimir Malevitjs målning ”Svart kvadrat” (1915), att döma av titeln och målningens likheter med omslaget. Malevitjs nämnda abstrakta verk kallade han själv för konstens nollpunkt. Det är troligt att Hødnebø låtit sig inspireras av Malevitjs konstnärliga reduktion. Hennes dikt är komprimerad, finkalibrerad och sällar sig till en icke-berättande riktning.
Sinnesretande poesi
Det rör sig om långt ifrån sval utan snarare sinnesretande poesi. I ”Larm” fästs uppmärksamheten vid olika sorters ljud: ”i dikterna gnisslar det”, som Fredrik Nyberg skrev i sin recension av ”Larm”. (GP, 23/12/2023). I ”Mörk kvadrat” aktiveras sannerligen alla sinnen:
Gräs vajar i gräs
Små vimplar, bladen
rör vinden
Trädens skuggor,
bladens skuggor
i ögonen, munnen, gapet
ynglar av sig i en överjordisk
industri
i väv, muskler
Hjärtat bankar och bankar
Hødnebøs poetiska projekt
Hødnebøs poesi bottnar i den lyriska modernismen men lika mycket i Cixous teori om den kvinnliga skriften. Hennes poesi är i sanning enigmatisk och svårgenomtränglig. Likt franska poeten Anne-Marie Albiach som fick en ordentlig introduktion häromåret med ”FEM. Kören – poesi och kritisk prosa 1966-2012” (OEI Editör, 2024), rör det sig om poesi som medvetet motsätter sig tolkning; närmast omöjlig att beskriva men desto mer ljuvlig att erfara. Skulle jag ändå våga mig på att kortfattat sammanfatta hennes poetiska projekt skulle jag formulera det som att hon utforskar språket och dess relation till världen.
Dikterna i ”Mörk kvadrat” för en till en plats där kanterna suddats ut, osäkert om det är tomhetens, sorgens eller rentav depressionens tassemark: ”I mitt sinne, i mitt sinne / (där faller väggarna in)”. En mörk atmosfär alstras, i vilket fall. Att platsen är kontur- och kulörlös blir än mer påtagligt i följande dikt som skildrar en tid och en plats utan årstider:
Det är inte morgon, det är inte kväll,
det är inte dag, det är inte natt,
det är inte sommar, det är inte höst,
det är inte vinter och det är inte vår,
men vinden blåser i träden och träden
låter sig ryckas med. Träden låter sig ryckas med
Om den svenska samtidspoesin ger läsaren mer andnöd än andrum går det lyckligtvis hävda det motsatta om Hødnebøs diktning. I ”Mörk kvadrat” hittar jag inte en enda överflödig dikt. Samlingen är så gott som fulländad samtidigt som den, likt all stor dikt, ger läsaren utrymme att göra verket till sitt som medskapare i läsningen.
Kristoffer Appelvik Lax bevisar här att han inte bara är en mycket lovande poet utan dessutom en lyhörd översättare.
Poesi av detta slag är svenska poesiläsare inte bortskämda med. Av den anledningen ser jag gärna att tillgängliggörandet av Hødnebøs författarskap fortgår.
info@opulens.se
