TÄNKEBOK. ”Det känns så varmt och hjärtligt att få vistas i Staffan Westerbergs egen värld. Det här är en bok för alla!” Det skriver Bo Bjelvehammar, som läst författarens tänkebok.
Det går så länge det går (och sen går det inte längre). Tankar för dagen av Staffan Westerberg
Ordfront
Förra månaden fyllde Staffan Westerberg 91 år. Det verkar så osannolikt, eftersom hans formuleringskonst är lika rapp som tidigare och hans bilder lika uttrycksfulla som förr i tiden. Då, när han var tongivande som både regissör, manusförfattare och skådespelare.
På 70-talet blev han känd för hela det svenska folket genom de udda barnprogrammen ”Vilse i pannkakan”, ”Lillstrumpa och Syster Yster”.
I ett tiotal år har Staffan Westerbergs ”Tankar för dagen” sänts i Sveriges Radio. I denna bok är alla dessa texter samlade och det rör sig om ett fyrtiotal. Till varje text har Staffan Westerberg målat bilder.
Vi får inblick i en värld som är lätt absurd och rik på infall. Texterna andas både humor och allvar. Det är ofta tillbakablickar på det som kallas baktid. Framtiden är nämligen inte bara dunkel, den är även begränsad och kommer snart att försvinna. Tankarna rör livet i vardagen och möten med människor, liksom samtal och reflektioner över det som är nära i rummet. Och naturligtvis handlar det också om döden.
Omgivningen består emellertid inte av döda ting – alla objekt deltar i samtal och reflektioner så som varmvattenkannan, kopparskopan och grytlappen. Alla avger sina bekännelser och erkänner frankt sina tillkortakommanden – varmvattenkannan erkänner öppet att den varit en medelmåtta, och står för det.
”Även en medelmåtta kan höja sin röst och pysa ut sin längtan…”
Alla får komma till tals och ingen lämnas ensam med sina tankar. Dessutom kan Staffan Westerberg genom de regelbundna besöken från hemtjänsten, ta sig ut i världen, via berättelser, sånger och danser från främmande länder. Staffan Westerberg har älskat att resa och nu fortsätter resandet men på ett annat sätt.
Döden och dödens väntrum tar upp en stor del av tiden. Där finns en dörr, som alltid står på glänt. Och när man vänder sig om, finns det ingenting bakom, mer är än minnen. Och kvar finns ett fåtal möten, liksom avsked. Och få blickar framåt. Sedan lever man inte, även om det i detta dunkel finns kors som utropstecken och gravar som talkörer.
Det känns så varmt och hjärtligt att få vistas i Staffan Westerbergs egen värld. Det här är en bok för alla! Och det handlar om, just det, att vara delaktig, hela tiden.
bo.bjelvehammar@opulens.se
