NOVELLER. ”Soraya Bays debut är både stil- och träffsäker och säger mycket om vår tid. Det råder inget tvivel om vad hon vill säga.” Det skriver Carolina Thelin som läst novellerna i ”Ymnighetshornet”.
Ymnighetshornet av Soraya Bay
Wahlström & Widstrand
”Ymnighetshornet” består av sex noveller som alla, på skilda sätt beskriver hur vi kvinnor påverkas av hur systemet kapitaliserar på våra kroppar. Ingen slipper undan vare sig du har pengar eller är utan.
Ur klassystemet sipprar den andra skiten ut – skönhetsnormer som leder till dålig självkänsla, fixeringen vid status, kulturvärldens hyckleri och den orättfärdiga bostadspolitiken.
Soraya Bay, 31-årig debutant
Boken är en debut av den 31-åriga Soraya Bay, född och uppvuxen i Stockholm. Det är också i Stockholm novellerna utspelar sig, i den urbana nutiden eller, som i den sista novellen, i en dystopisk men nära framtid.
Skönhetspsykos
I den något klichéartade men inte desto mindre medryckande Clean girl faller en ung kvinna in i en psykos efter att varje morgon upprepa sin skönhetsprocedur. Bay beskriver det mycket skickligt, liksom filmiskt genom att upprepa proceduren om och om igen på samma sätt men efter varje gång smyger sig en skärva in under den perfekta ytan:
”Jag älskar att ta hand om mig själv. Varje dag börjar på samma sätt. Jag tvättar noggrant ansiktet två gånger (jag känner mig dåsig. Jag kan knappt hålla ögonen öppna. Jag sätter på mig en ansiktsmask (jag börjar gråta).
Varje dag börjar på samma sätt. (Jag rycker i dörren och får inte upp den). Jag hajar till när jag ser mig själv. Mitt hår har tunnats ut, min vita skalp lyser igenom de otvättade hårslingorna. Det gör ont att röra vid ansiktet. Jag kan känna hur några av finnarna brister och en tjock, vit vätska spiller ut.”
Titelnovellen, en av de starkaste
Titelnovellen Ymnighetshornet, en av de starkaste i samlingen, handlar om en barskrapad kvinna som blir inbjuden på vernissage där installationerna består av frukter, grönsaker och bakelser. Hon kan inte låta bli att smaka och tvingas sedan, som en del av en performance, fortsätta tills hon spyr. Jag blir också en del av skådespelet, en i publiken som både äcklad och fascinerad betraktar kvinnan som förnedrar sig inför oss andra. Det är en obehaglig känsla.
Dystopisk novell
Men den novell som stannar kvar hos mig är den dystopiska Slagsmålsklubben som, liksom i boken och den mer kända filmen Fight Club, skildrar människor som pucklar på varandra så mycket de orkar. Men i Bays version är det mer trilogin Hungerspelen av Suzanne Collins jag associerar till. I Slagsmålsklubben är det kvinnor på samhällets botten som slåss på liv och död för matkuponger alltmedan det sänds live på Internet.
Soraya Bays debut övertygar
Soraya Bays debut är både stil- och träffsäker och säger mycket om vår tid. Det råder inget tvivel om vad hon vill säga. Ett par av novellerna är en aning övertydliga och det har kanske att göra med den ungdomliga vrede över sakernas tillstånd Bay drabbats av. Den vreden smittar av sig på läsaren och det är inte en minut för tidigt.
Redaktör Prosa & poesi
poesi@opulens.se
