På radion annonserades det om att en flock sjöhästar skulle skrida över himlen. Mannen och kvinnan gick ut och tittade. Himlen var blå men inga sjöhästar syntes till. De skulle sväva som varmluftsballonger genom rymden och uppfylla atmosfären.
Så tyckte sig mannen och kvinnan se en höja sig över skogskanten. En drakkam och ett öga som skymtade till och försvann.
Det kändes storslaget och på samma gång lite snopet. Men att se en hel var kanske för mycket begärt.
ANTITEATER. ”Kanske är pjäsen blott en nihilistisk pose i antiteaterns fader Eugène Ionescos anda?” undrar Erik...
PROSA. Idag har vi nöjet att presentera novellen ”Bävergällningen” av vår medarbetare Mathias Jansson. ...
KORTPROSA. Inför helgen publicerar vi ”Helios” av Erik Skoghäll. Det är en text i gränslandet mellan...
