LYRIK. ”Matilda Södergran fortsätter att utvecklas som poet och hon blir bara bättre och bättre.” Det skriver Thomas Almqvist som läst hennes aktuella ”Den svalkan”.
Den svalkan: dikter av Matilda Södergran
Schildts & Söderströms
Matilda Södergran föddes 1987 i Korsnäs i Finland men bor sedan några år tillbaka i Östra Ryd, utanför Norrköping. Hon är en avlägsen släkting till Edith Södergran.
Matilda Södergran verkar som poet, översättare och litteraturkritiker. För mig är hon ett av de mest spännande namnen inom den yngre svenska poesin och hon har absolut en egen och mycket personlig röst.
I hennes dikter kolliderar gärna det kraftfulla med det riktigt sköra, vilket ger ett helt nytt och mycket suggestivt sammanhang både språkligt och psykologiskt. Här finns ett djupt känt vemod men också ett slags ljust framtidshopp med feministisk underton. Den aktuella diktsamlingen, ”Den svalkan”, är hennes åttonde.
Hon vann förstapris i Arvid Mörne-tävlingen 2006, fick Svenska Litteratursällskapets pris 2013 och Sveriges Radios lyrikpris för ”Överlevorna” 2019. Hon debuterade 2008 med diktsamlingen ”Hon drar ådrorna ur” och hon är översatt till spanska, serbiska och engelska.
Matildas Södergrans ”Den svalkan”
Många av dikterna i”Den svalkan” känns en aning annorlunda, jämfört med tidigare diktsamlingar.
Här skriver hon gärna om det lilla livet och de små företeelserna i naturen, som till exempel korianderfrön, fröhusskallror, johannesört, nagelband och tungrot. Perspektivet har krympt en aning och livet och naturen betraktas ur ett underifrånperspektiv. Många av dikterna är dessutom väldigt korta. Flera dikter handlar om hur en dikt kommer till. Så till exempel här:
DIKT
Jag skriver fram någonting
som för en stund sedan
inte fanns
och kallar det dikt.
Man bör inte härma en ugglas läte, för det är att be om olycka, enligt en av dikterna som handlar om folktro. Poeten vill vara en människa som lyssnar och även här lyckas hon fånga mitt intresse:
ÖNSKNING I
Var försiktig när du rör dig
bland maskrosor.
Om du blåser ut
hela fröhuvudet
på en gång
önskar du livet ur
den du sist tänker på.
Matilda Södergran fortsätter utvecklas
En varsam metaforik gestaltar livets och naturens skörhet. Detta snarare än kraftfullhet präglar dikterna den här gången. Här finns inte ett överflödigt ord utan allt är mycket välbalanserat.
Matilda Södergran fortsätter att utvecklas som poet och hon blir bara bättre och bättre.
thomas@opulensforlag.se
