FRIHETSBERÖVAD. “Tankarna går i cirklar och kretsar runt ord som vänskap, kärlek och driften att skriva.” Bo Bjelvehammar har läst Katarina Frostensons F. Omtalad och omskriven redan men det är faktiskt först idag, den 12/11, det är första recensionsdag enligt förlagets önskemål.
F. En färd av Katarina Frostenson
Polaris
På senhösten 2017 kom det en artikel med ett starkt sprängstoff i Dagens Nyheter, i samband med metoo-kampanjen. Det skrevs att klubbägaren och kulturprofilen Jean-Claude Arnault gjort sig skyldig till sexuella övergrepp och ofredanden. Kulturscenen Forum drev han tillsammans med författaren och akademiledamoten Katarina Frostenson. En av finansiärerna var Svenska Akademien.
En omfattande utredning gjordes kring Forum och anklagelserna mot kulturprofilen gick till åtal och rättegång. Det slutade med att Katarina Frostenson fick lämna Svenska Akademien och att Jean-Claude Arnault fälldes för två våldtäkter. Domen slogs fast i två rättsinstanser, Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt. Straffsatsen fastställdes till 2,5 år.
Längs ärendets väg ströddes överdrifter, lögner och förtal och vissa glesa sanningar. Och som alltid i en tvist uppstår det två läger, med olika sanningsbilder, bilder ställs mot motbilder och det som av den ena gruppen anses stå för skyldig, anser den andra stå för ordet oskyldig. I centrum för diskussionen står Svenska Akademien, rättsväsendet och media.
Katarina Frostenson, gift med Jean Claude Arnault sedan 1989, hävdar med kraft och i alla sammanhang att hennes make är oskyldig, samt att det som sprids är lögner och nidbilder. Men i den nya boken F finns det stänk av tvivel:
”Kärleken är inte blind men det händer att den bara ser sitt. Då brister den i blicken, uppmärksamhetens gåva.”
I det stora mörkret, i skräcken och den bastanta ensamheten svävar de två bort i luften, som i en Chagallmålning och landar i utmarkerna. De möts under korta stunder, men för det mesta lever Katarina Frostenson åtskild från sin älskade.
Våren 2019 kom hennes bok K ut, som skildrar en tid i landsflykt, i den nu aktuella boken F. En färd skildras en tid, där hon regelbundet besöker sin frihetsberövade make. Nogsamt försöker hon närma sig ordet frihet och vad dess motsats innebär, att vara berövad friheten. Hon gör egna resor bortom anstalterna, men är ofta på besök i såväl Skogome som Tillberga.
Det är en precis skildring av främmande miljöer, det finns i beskrivningarna en känslighet för rumsdetaljer, rörelser och de särskilda ord som präglar miljön. Kortfattade kommandoord. Och ett regelverk, som är tydligt och omöjligt att bryta mot, utan att det leder till åtgärder.
Det blir inget eget skrivande, men väl mycket läsning, bland annat om Dreyfusaffären och Franz Kafkas Processen. För att glömma baracker, taggtråd och stängsel söker hon sig till andra författare, gärna poeter som Inger Christensen och hennes Fjärilsdalen, i genial översättning av Sven Christer Swahn.
Tankarna går i cirklar och kretsar runt ord som vänskap, kärlek och driften att skriva. Och då och då blottläggs det bästa, de poetiska skärvorna: ”En flod är på väg, det gör inget, det gör inget.”
bo.bjelvehammar@opulens.se
