Hur ska populismen bemötas?

Litteratur.
Olle Wästberg (Foto: Wikimedia Commons)

DEMOKRATI. “Bokens styrka är att den berättar om hur den rådande situationen ser ut i en av världens äldsta och bäst fungerande demokratier och hur den ska kunna fortsätta vara det under de kommande decennierna.” Vladan Lausevic har läst Olle Wästbergs bok Den hotade demokratin.

Olle Wästbergs senaste bok Den hotade demokratin. Så kan den räddas i populismens tid är måsteläsning för alla i Sverige som vill bidra till demokratins förnyelse och vidareutveckling. Eftersom boken i sig är en varning om vad som kan hända om inte rådande problem och utmaningar med politisk och socialt missnöje blir hanterade. Insikten om att ett av världens mest demokratiska länder skulle kunna förvandlas till auktoritär styre är skrämmande.

Demokrati och populism, som föreställningen att människor kan delas in i grupper av korrumperade eliter å enda sidan och det ärliga folket å andra sidan, hör till 2010-talets mest debatterade och omnämnda begrepp, med tanke på de senaste politiska årens utveckling i Europa. Politiska partier, inte minst de högerpopulistiska, anser att majoritetsbeslut ska styra oavsett om majoritetens politiska vilja och intressen i sig innebär grova inskränkningar av friheter, rättigheter och rättsstyre.

Hur ska man bäst förstå de senaste årens utveckling där populistiska partier och politik har gjort sig starkare och mer etablerade som i Europa och USA? Förvisso handlar det mycket om människors åsikter rörande invandring och identifikation men det finns förstås andra och mer komplexa förklaringar som presenteras i boken Den hotade demokratin. Så kan den räddas i populismens tid av författaren och debattören Olle Wästberg.

I sin nya bok fokuserar Wästberg, som bland annat varit ansvarig för Demokratiutredningen under den röd-gröna regeringen 2014-2018, just på hur olika problem och utmaningar för demokratin i Sverige har bidragit till populismens framväxt, som rörande Sverigedemokraterna. En central tes i boken är att de politiska partierna i Riksdagen, inklusive SD, har gått från att vara inkluderande ideologiskt drivna massrörelser till att vara elitistiska, slutna och centralstyrda organisationer.

Mycket av bokens innehåll återspeglar det som politologen Peter Maier har beskrivit: att “[…] politiska partier har gått från att vara samhällets röst i staten till att vara statens röst i samhället”. Wästberg sätter den svenska demokratin i sin historiska kontext som rörande 1900-talets utveckling där man som läsare kan uppleva ett och annat chockerande och överraskande faktum. Till exempel att antalet partipolitiskt aktiva svenskar är mycket lägre idag jämfört med 1990-talet trots de senaste årens befolkningsökning.

Wästberg tar upp aspekter som gapet mellan politiker och befolkningen i stort, väljarnas attityder och inte minst hur unga i Sverige ser på demokratin. Genom att blanda forskningsresultat med sina egna erfarenheter som politiskt aktiv i Liberalerna sedan 1960-talet visar Wästberg på mängder av brister i hur den svenska demokratin fungerar idag. Till exempel hur svenska politiker överlag är skeptiska till direkt demokrati och folkomröstningar på lokal nivå samt att många politiker saknar förankring till sina väljare då det i Sverige inte finns något krav på att politiker måste kandidera bara där man är bosatt.

Boken innehåller också flera förslag om vad som kan göras bättre framöver för att demokratin ska kunna vidareutvecklas. Med hänvisning till Demokratiutredningen förespråkar Wästberg bland annat införande av medborgarinitiativ som i Finland och att det ska finnas skilda valdagar för de representativa valen till kommunerna, regionerna och riksdagen. Den digitalt demokratiska utvecklingen i Taiwan presenteras som inspirerande och en viss uppmuntran till att demokratin på sikt ska kunna bli global, vilket påminner om idén om ett världsparlament, återges i boken.

Det finns förstås aspekter i boken som läsaren kan förhålla sig mer kritisk till. Exempelvis beskrivs de senaste årens politiska polarisering i Sverige som ett stort problem trots att polarisering i sig också är en del av de demokratiska processerna. Överlag är dock bokens styrka att den berättar om hur den rådande situationen ser ut i en av världens äldsta och bäst fungerande demokratier, och hur den ska kunna fortsätta vara det under de kommande decennierna.

Vladan Lausevic
VLADAN LAUSEVIC
global@opulens.se

Vladan Lausevic är stockholmare och aktiv som skribent, liberal debattör och aktivist med intresse för såväl mjuka som hårda politiska frågor. I bagaget har en examen i historia och Europastudier. Vladans motto: “Jag har ingen identitet, jag har bara identiteter”.

Det senaste från Litteratur

0 0kr