Frontlinjen vid trädgränsen

Litteratur.
Ben Rawlence (foto: Jonny Donovan)

KAPITALISMENS KRIS. ”Det är viktigt att fortsätta mildra klimatförändringarnas konsekvenser så långt möjligt, och Ben Rawlences motdrag är att förespråka en världsbild som har sin källa i ursprungsbefolkningars tankevärld”, skriver Emil Siekkinen som läst The Treeline: The Last Forest and the Future of Life on Earth.

The Treeline: the Last Forest and the Future of Life on Earth
Av Ben Rawlence
Förlag: Jonathan Cape

Amerikanen Richard Powers hör till samtidens mer uppmärksammade skönlitterära författare. Åtminstone i den anglo-amerikanska sfären. Hans böcker recenseras vida omkring, och de litterära priser han tilldelats är många.

I hans senaste roman Bewilderment  – vars rumtid är en närliggande framtid – befinner sig människosläktet mitt i en ekologisk katastrof. De flesta människor beter sig emellertid som om det är årets första vårdag, och som om morgondagen också den kommer att bjuda på en obekymrat blå himmel. Avgrunden stirrar människan i ansiktet, men människan besvarar inte blicken.

I denna värld föds Robin. Han växer upp i ett USA som blir allt mer auktoritärt och okänsligt. Vattendragen är förgiftade, klimatet skenar, slakthusen fylls av ofattbart lidande, och virus hoppar från boskap till människa. Protesterna och invändningarna är likväl obefintliga. Människor beter sig i stort sett som om allt detta är acceptabelt, oförmögna eller ovilliga att känna efter. Själv är Robin sedan unga år oerhört känslig, och då han mor, Alyssa, dör i en bilolycka förlorar han en medmänniska som inte bara älskat honom, utan allt levande. Och som aktivt arbetat för att alla kännande varelser ska behandlas i enlighet med detta faktum: Att de känner.

Robin blir ett så kallat explosivt barn. Diagnoserna är flerfaldiga, och hans far, Theo, bestämmer sig för att låta barnet medverka i en databaserad beteendebehandling som kallas avkodad neurologisk återkoppling. Robin visar sig vara en naturbegåvning i denna digitala miljö, vars källa är en inspelning hans egen mors hänryckning. Strax påverkar den avkodade neurologiska återkopplingen Robin, och han börjar förvandlas till en ny ung människa, uppfylld av sin mors livserfarenhet och förmåga till medkänsla. Nästan omedelbart känner sig Robin kallad att verka för en förbättrad värld, och medan den unge pojken utforskar och lär känna världsalltet blir han i allt högre utsträckning ett med allt levande.

Kapitalismens tendens att fjärma människor från andra levande, kännande, och tänkande varelser har gett upphov till den värld Powers beskriver, och som vi lever och verkar i. Den världssyn som menar att profit är viktigare än livet självt leder tids nog till ett tillstånd vilket innebär att Amazonas regnskog troligen kommer att vara utplånad inom fyrtio till femtio år: Skogsskövling, bränder, och klimatförändringar gör att detta väldiga ekosystem är så ur balans att ett fullständigt sammanbrott har inletts.

Trädgränsen utgör klimatkrisens frontlinje, och i dessa trakter är betydande klimatförändringar redan vardag.

Då de stora skogarna är vitala för planetens hälsa, återfinns hoppet i stället norrut, i den boreala skogen, som sträcker sig runt norra halvklotet och bildar jordens största markbundna vegetationsområde. Denna skogsbiom, och dess betydelse för livet på jorden, uppmärksammas i journalisten och högskolegrundaren Ben Rawlences bok Treeline. Denne britt har tidigare rapporterat från krig och flyktingläger, och också i Treeline beskriver han en värld i kris. Den så kallade trädgränsen utgör klimatkrisens frontlinje, och i dessa trakter är betydande klimatförändringar redan vardag. Och framtiden ser drastisk ut: Om den globala medeltemperaturen stiger med 2,8˚ C till år 2100 kommer stora delar av de arktiska landområdena att utsättas för 4-5˚ C uppvärmning. Med nuvarande utsläppstrend och en global temperaturhöjning på 4˚ C kan temperaturhöjningen i norra Skandinavien bli 6˚ C. Delar av arktiska Kanada och Asien kan komma att värmas 10-12 grader.

Trädgränsen har sedan flera årtionden tillbaka reagerat på det allt varmare klimatet, och träden har börjat förflytta sig – vanligtvis, men inte alltid, norrut. Att skogar gör livet den största nytta är välbekant. Ett fallet träd som förmultnar underlättar livet för ett otal arter – också människan – och skogar skapar regn och syre, bidrar med mat till marina ekosystem, medan de också kyler ned planeten och står för enorma mängder kolinlagring.

Klimatförändringarna gör emellertid att trädskadande insekter i allt större mängd överlever vintern i norr, och i samverkan med värmestress och extrem torka brinner skogen allt oftare som fnöske, vilket innebär att skogen släpper ifrån sig katastrofala mängder koldioxid. Drygt halvvägs genom 2021, hade planetens skogsbränder resulterat i större koldioxidutsläpp än EU:s sammanlagda utsläpp från mänskliga aktiviteter: Bränderna uppskattades ha släppt 4,7 gigaton CO2 ut i atmosfären, jämfört med EU:s 2,7 gigaton.

Läget förvärras av att eld återkommer så ofta, vilket gör det svårt eller omöjligt för skogen att växa upp för att utföra sitt livsbejakande värv. På sina håll, där det tidigare brann vart femte till vart trettionde år (beroende på nederbörd), är det nu en årligt återkommande förödelse. Själva jordmånen blir uttorkad och utarmad, och träd hinner inte etablera sig innan nästa brand drar förbi. Slätter ersätter träd och skog, och emedan slätter är viktiga ekosystem i sig, är de inte kolsänka i samma utsträckning som skog.

Skaffa Opulens nyhetsbrev gratis!

Välj om du vill ha nyhetsbrevet sex dagar i veckan eller på måndagar.
Anmäl dig

Och det rådande ekonomiska systemet visar ingen avgörande vilja att hitta en ny väg. The International Energy Agency rapporterade i mars 2022 att koldioxidutsläppen nått nya rekordnivåer, och konstaterade att den ekonomiska återhämtningen efter pandemin inte varit av det hållbara slaget: Samma enkelriktade väg som tidigare följdes.

I sin bok menar Ben Rawlence, liksom författarkollegan Richard Powers, att ett grundproblem är kapitalismens föreställning om världen. Kapitalismens exploatering av resurser och arbetskraft, med syfte att berika ett fåtal, har ersatt traditionella synsätt som nöjde sig med att utvinna tillräckligt mycket för överlevnad. I nomadsamhällen råder nästan fullständig ekonomisk jämlikhet, länge betraktade människan land som något som gav upphov till liv, och hennes berättelser fylldes inte bara av människor, utan också av andra djur, växter, vattendrag, is, stenar, berg, och allt ansågs ha en ande – hela världen var levande.

Kapitalismen, å andra sidan, ser i en skog endast dess värde på timmer- och pappersmassamarknaden, verkar för överflöd, och genererar berättelser som i huvudsak handlar om människan – hennes inre och yttre konflikter. Mycket riktigt tycks nästan varenda Nobelpristagare i litteratur vara författare som belyser ”det mänskliga tillståndet.”

Kapitalismen har kort sagt isolerat och alienerat människan, och förvandlat henne till intet annat än en konsument.

Med anledning av detta besöker Ben Rawlence en rad ursprungsfolk under sin nordliga färd där taiga och tundra breder ut sig, och liksom den boreala skogen hotas, är också dessa kulturer svårt utsatta. Eftersom dessa folkslag utvecklats i samklang med de nejder de bebor, upphör deras sätt att leva då nejderna kraftigt och hastigt förändras.

Klimatkrisen har redan anlänt, och den kommer att förvärras med årens gång.

Ben Rawlence menar att det redan är för sent att förhindra betydande och världsomfattande klimatförändringar. Klimatkrisen har redan anlänt, och den kommer att förvärras med årens gång.

Det är emellertid viktigt att fortsätta mildra klimatförändringarnas konsekvenser så långt möjligt, och Rawlences motdrag – som skribent och lärare – är att förespråka och verka för en världsbild som har sin källa i ursprungsbefolkningars tankevärld, en värld i vilken människa och natur existerar i symbios och är oskiljbara. Ingen tar mer än vad som behövs. Svenskan har ett ord för detta: Lagom.

Skogen i norr måste beskyddas mot rovdrift. Den måste tillåtas växa i frid, verka som kolsänka, och ges tillfälle att främja liv på land och till havs. Skogen måste kunna fortsätta skapa regnområden som motverkar torka, och också framledes ha möjlighet att motverka planetens sjunkande syrenivå. Den boreala skogen har viktigare uppgifter än de som toalettpapper och virke.

Vad som kommer att hända med den boreala skogen är omöjligt att veta, men Ben Rawlence är övertygad om att denna anpassningsbara skog kommer att finnas kvar – i någon form – då människan är intet annat än fossillämningar. Innan mänskligheten når detta tillstånd kommer hennes förhållningssätt till de nordliga skogarna vara avgörande för hennes överlevnad, och hon kommer att behöva återvända till tankesätt som rådde innan kapitalismen.

Sett till den mänskliga berättelsen som helhet, är det först under de senaste styckena som vi skiljt oss från naturen. Mänsklighetens historia består i huvudsak av hur vi utvecklats i ett nära förhållande till världen i övrigt. Det mänskliga livets saga är mycket äldre än kapitalismen, och den är ännu inte färdigskriven.

EMIL SIEKKINEN
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Litteratur

Resa i slutna rum

FANTASI. Mathias Jansson reflekterar över och resonerar kring hur fantasin kan bli
0 0kr