HISTORIA. Nyligen uppstod en trend på sociala medier där kvinnor frågar män hur ofta de tänker på romarriket. Svaret är ofta ”hela tiden”. Men det finns även kvinnor som tänker mycket på romarriket. Lis Lovén har med stor behållning läst ”Romarrikets kvinnor” av Eva Queckfeldt.
Romarrikets kvinnor
Makt, mord och moderskap
av Eva Queckfeldt
Historiska Media
Hur många namn på kvinnor i Antikens Rom kan ni räkna upp så där rakt upp och ner? Jag vet, det finns inte så mycket historiskt material att tillgå. Men vad sägs om dessa: Tullia, Lavinia, Dido, Rhea Silvia, Livia, Fulvia, Lesbia, Cynthia och några till. Kvinnor, slavar och barn tillhörde förstås underordningen. Och de flesta män som dokumenterades var ju elitens män. Senatsmedlemmar, militärer, författare.
Hur kan nu författaren till denna bok ”Romarrikets kvinnor” – Eva Queckfeldt hålla intresset levande? I början berättar hon om hur Rom uppstod som myt på grund av våldtäkt och bortrövandet av sabinskorna. Så Rom har organiserats som kungadöme sedan republik och sist kejsardöme.
Det finns ju skulpturer från antiken och därifrån kan vi dra slutsatser om hur kvinnor såg ut och hur de gick klädda. Rom var en bonde- och krigarkultur. Och det är klart, det var en manskultur. Familjens överhuvud, fadern, hade rätt att döda familjemedlemmar om de bröt mot koderna.
Problemet som jag ser det är närliggande. Vi har, de flesta av oss, vuxit upp i en familj i en eller annan form. Det är kvinnorna som oftast stått för hushållet. Men i Rom var alltså fadern den som fastställde de flesta koder. Kvinnan behövdes likväl som en hjälpande hand i de yrken mannen hade. Äktenskapet var kodat förstås. Och juridiken skapades av männen.
Eftersom kvinnor inte tillhörde militärmakten så kunde de inte få tillgång till politiska institutioner. Kvinnan skulle förstås vara som en sann och dygdig romarinna och hon måste veta sin plats. Men Eva Queckfeldt har levandegjort många kvinnliga omständigheter.
Jag kan tänka mig att det har varit svårt att gräva i det magra materialet. Och det naturliga är ju att det är elitens kvinnor som det finns mest historier kring. Här får vi läsa om giftmörderskor och otrogna hustrur, utsvävande döttrar till kejsaren. Vad är skvaller och vad är verklighet? Är det på grund av de restriktioner som fanns kring kvinnors liv som gjorde att de blev illa beryktade för att de i vissa fall gick bortom normen?
Att läsa om skvallret kring elitens kvinnor har varit kul och intressant. Samtidigt är det inte bara kvinnornas bok. Jag har även lärt mig en hel del om Romarriket som sådant. Det har varit fascinerande i sig.
info@opulens.se
