Familjeband, existens och rådiga svar

Litteratur

TRE BÖCKER.  Sacha Batthyany, Grzegorz Flakierski och Héidi Fried.

Vi lever just nu i ett minst sagt ansträngt politiskt klimat. Mörka krafter från det förflutna har återuppstått och rasistiska våldsverkare har hårdhänt börjat knuffa sig fram i det offentliga rummet. Förintelseförnekarna sprider återigen sin faktaresistenta propaganda och det har blivit allt viktigare att föra fram de böcker som fortfarande skrivs om det svåra trauma som blev Europas arvedel efter andra världskriget.

I år har tre böcker utkommit som skildrar arvet efter nazisternas övergrepp och de djupa sår som tar lång tid att läka både hos offren och hos dem vars släktingar på olika sätt tillhörde förövarna.

Och vad har det med mig att göra? av Sacha Batthyany
Weyler (2017)

En skildring av arvet efter förintelsens förövare och kommunismens offer. 

Det var under en vanlig arbetsdag på redaktionen på Neue Zürcher Zeitung som journalisten Sacha Batthyany fick sitt livs största kalldusch. En kollega slängde en tidningsartikel under näsan på honom och under en bild på hans Tant Margit läste Batthyany rubriken ”Helvetsvärdinnan”. Hans släkting hade, enligt artikelförfattaren, deltagit i ett mord på 180 judar på familjens gods i den lilla ungerska byn Rechnitz under en alkoholindränkt fest 1944. Judarna hade tvingats klä av sig nakna för att sedan skjutas i ryggen av Tant Margits gäster medan musiken spelade i balsalen där värdinnan själv oberört dansade vidare.

Artikeln chockade naturligtvis Sacha Batthyany. Som barn hade han ogillat sin Tant Margit men inte insett att hennes rykte varit så nedfläckat. Upptäckten fick honom att börja forska i sin familjehistoria och reflektera över sin egen roll i sammanhanget. Han hade vuxit upp utanför den ungerska överklasskontexten där familjen levt sitt liv under många generationer och inte känt av någon direkt bindning till det förflutna. Särskilt intresserad blev Batthyany av familjens roll som förövare under krigets sista år då över 500 000 tusen judar mördades av nazisterna. Han hade stor hjälp av sin farmors dagböcker där en känsla av skuld genomsyrade alla anteckningar angående mordet på det judiska paret Mandel, ägare till byns handelsbod, och deras dotter Agnez, farmoderns nära vän under tonåren. Batthyany lyckas spåra upp Agnez, som överlevt förintelsen, och mötet med hennes barnbarn blir till sist  ett avslut som också formar en ny början på hans syn på sin egen historia.

I Och vad har det med mig att göra? löper också en tråd som berör familjen Batthyanys lidanden under kommunisttiden och boken lyckas ge en komplex bild av Ungerns utveckling  efter andra världskriget och samtidigt fördjupa den viktiga frågeställning som ligger till grund för Batthyanys resonemang. För vad har allt detta egentligen med honom själv att göra och hur kan man göra avbön för sin familjs oförlåtliga beteende om man ändå vill fortsätta tillhöra familjegemenskapen? Batthyany ställer den här och många andra relevata frågor till sig själv under sin resa tillbaka i tiden. Intressant, välskriven och nyanserad.

Familjealbum av  Grzegorz Flakierski
Alyasiri (2017)

Tolv personliga berättelser om krig, förtryck och överlevnad. 

Grzegorz Flakierskis mormor talade inte gärna om sin barndom. Anledningen var att hon skämdes för den misär hon växte upp i et tidiga 1900-talets Polen. Hon förstod aldrig att hennes barn och barnbarn tvärtom var stolta över att hon med stor möda tagit sig ur fattigfällan genom hårt arbete och studier. Hon flyttade från landet till storstaden där hon tog studentexamen, engagerade sig politiskt och allmänbildade sig i den fasta tron att kultur även i form av tråkiga böcker och svårförståeliga filmer gör oss till bättre människor. Hon överlevde också två världskrig och förintelsen med hjälp av både sin styrka, sin intelligens och en stor dos tur.

Mormodern är bara en av alla färgstarka släktingar som får passera förbi i Familjealbum, Flakierskis innehållsrika lilla bok om sina polsk-judiska släktingar. Vissa överlevde förintelsen medan andra försvann i den malström som drogs igång av nazisterna efter invasionen 1939. I tolv korta berättelser berättar Grzegorz Flakierski bland annat om sin historieberättande morbror J, som alltid blev avbruten eller nertystad innan han hunnit tala till punkt. Eller sin självständiga moster I som redan som liten förstod så mycket mer om sin omgivning än de vuxna runt henne och den pojkaktige nära vännen till familjen som förlorat båda sina föräldrar på vägen mot Auschwitz.

Inbakat i berättelserna om familjen finns också intressanta inlägg som berör Polens historia och politiska utveckling efter andra världskrigets slut och kommunisternas maktövertagande, djupt uppskattat av flera medlemmar av familjen Flakierski som gick in för att älska Ryssland, ryssar och det ryska språket med en för många andra polacker opassande frenesi. Flakierski ägnar också några kapitel åt sig själv, sitt liv och sin känsla av utanförskap. Han kom till Sverige som tolvåring 1969 och är numera bosatt utanför Kramfors där han arbetar som författare och översättare. Familjealbum är både en humoristisk och allvarlig bok om förintelsens offer och överlevare och de historier som fortplantar sig vidare till nya generationer, förhoppningsvis utan alltför många avbrott eller omskrivningar.

Frågor jag fått om förintelsen av Héidi Fried
Natur&Kultur (2017)

Tydliga svar på svåra frågor från en av förintelsens överlevare. 

Under trettio år har författaren och psykologen Héidi Fried ägnat sig åt att resa runt  svenska skolor och föreläsa om förintelsen. Héidi Fried föddes 1924 i staden Sighet i nordvästra Rumänien och 1944 deporterades hon tillsammans med sina föräldrar till Auschwitz. Hon överlevde men föräldrarna mördades av nazisterna. Genom åren har Fried ständigt återkommit till det ögonblick då hon och hennes syster skildes från sina föräldrar. Det förblev, trots alla framtida umbäranden i Auschwitz, den värsta stunden i hennes liv.

Det är om detta och mycket annat som berör förintelsen och nazismens frammarsch i Europa som Fried skrivit, föreläst och samtalat om under årens lopp på skolor, folkhögskolor och universitet och hon har fått ta emot många frågor från de ungdomar som kommit för att lyssna. I boken Frågor jag fått om förintelsen har hon nu samlat de vanligaste frågorna som återkommit under hennes tid som föreläsare. Syftet med boken är att lära läsaren undvika historiska misstag.  Fried understryker i sitt förord att vi alla bär ett ansvar. Vi väljer våra roller och det är upp till oss att förhindra att de ideologier som ledde till ett folkmord på Europas judar aldrig får slå rot igen.

Flera av frågorna i boken kan tyckas svåra att svara på, men ofta är svaren enkla och tydliga och det är ganska uppenbart att Fried i första hand riktar sig till unga människor som förstår tydliga och avskalade svar. Det här förhållningssättet fungerar också för mer ”medvetna” läsare, de enkla svaren kombinerade med de personliga upplevelserna ger en tydlig bild av de faror vårt samhälle i dagsläget är utsatt för. En av de mest skrämmande inblickar som Fried ger sina läsare är bilden av en normalisering av ondska. Små förändringar till det sämre införs och medan vi väntar på att det ska gå över banar vi väg för en destruktiv process som redan hunnit växa sig för stark för att kunna stoppas. Det hände i nazityskland och ser vi inte upp väldigt noga i nuläget kan det utan tvekan hända här.

Frågor jag fått om förintelsen lämpar sig först och främst för läsning på högstadiet, där den borde vara ett obligatoriskt inslag, men de flesta av oss har nytta av att ta del av Frieds välformulerades tankar och erfarenheter. Mycket tänkvärd läsning.

ELISABETH BRÄNNSTRÖM
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Det senaste från Litteratur

Ord som blir konst

  MINIMALISM. Charlotte Jung skriver minimalistisk poesi. Thomas Almqvist har läst hennes

Provinsens ljus

LEVANDE. Marit Kapla samlar in röster till ett rikt körverk, det är
Gå till Toppen