BOKSLÄPP. “Fyndplatserna är överväldigande många i denna generösa, välskrivna och bildsköna guide.” Författaren Tomas Ekström och fotografen Mia-Maria Lindberg har utkommit med Piratenland. Eftersom Ekström är en av Opulens ägare bad vi Ulf R Johansson, tidigare kulturredaktör för Kvällsposten, att läsa boken.
Piratenland: En resa genom Fritiof Nilsson Piratens Skåne
Av Tomas Ekström och Mia-Maria Lindberg
Ekström & Garay förlag
2022 är det femtio år sedan författaren och tidigare advokaten Fritiof Nilsson Piraten gick ur tiden. Det kan tyckas märkligt men intresset för Piraten, mannen och hans litterära verk, har aldrig varit större än nu – sällskapet i hans namn har ca 3 500 medlemmar, garanterat största litteratursällskapet i Sverige, Piratenmuseet i skånska Vollsjö är en förnämlig liten litterär ”turistfälla” på somrarna och varje år kommer det ut nya böcker om Piraten.
Lägg till detta att medierna inte är direkt blyga att utbasunera vinnaren av Årets Piratenpris, senast 2021 Karin Brunk Holmqvist.
De senaste åren har vi kunnat glädja oss över Jan Sigurds intervjubok med folk som känt Piraten, och 2021 har det dels kommit en bok om Piratens Tranåstid, dels – men framför allt – storverket Piratenland: En resa genom Fritiof Nilsson Piratens Skåne. Författare Tomas Ekström, bilder av Mia Maria Lindberg. Utgiven av Ekström & Garay Förlag.
Det finns guideböcker och så finns det guideböcker. En kollega satte sig vid datorn när han hörde att OS skulle gå i Tokyo och googlade ihop en snabbsäljande guide till Japan. Straffet var att coronan kom emellan och ingen åkte till OS. Här märks en helt annan guideboksfilosofi: Det märks att detta är ett stort, mångårigt, genomarbetat, systematiskt genomtröskat kärleksarbete till den gamle Piraten. Alla kända och mindre kända platser med anknytning till Piraten och hans berättelser på skånska latituder presenteras (den som har GPS kan inte missa smultronställena!), jag kan bara beskriva boken som en sann ”Baedeker” till Piratenlandet. Dessutom är den vackert komponerad. Det ligger mer än en tanke bakom varje uppslag.
Tacksamt är också att dagens Piraten-intresse presenteras, fokus ligger naturligtvis på Vollsjö, där den ”vanartige” stinssonen härjade.
Bokens tillkomst från ax till kaka är en lång historia, och i ett sammanhang som detta lönar det sig att ta det lugnt. Resultatet blir att även de av oss som tror att de kan det mesta om Piraten blir upplysta om sina tillkortakommanden. Undertecknad definitivt inget undantag.
Några specialare i boken, som jag särskilt fastnat för:
– Nils Månsson ”Skumparp”, mannen som gav oss folkskolan, var en flitig – hembrännare! Kände Piraten till det, han som inte direkt älskade skolgången?
– Piraten och Victoria Benedictsson hade en sak gemensam: Hårderups boställe. Hon höll till där i sin ungdom, han långt senare.
– Hade färsingarna grönt blod? Nu får vi veta att det gröna mer hade med glosan ”grimt” att göra, grimt som i grymt, vildsint blod. Men Piraten spred gärna förvrängningen till oss Frostabors skräck.
– Varför hette Piratens svarta katt Belzebub? Jo, från början döptes den till Satan men grannarna i Kivik trodde att när Piratens fru Tora kallade in ”Satan!!!” var det maken hon syftade på.
– Ett trevligt utflyktsmål i Piratenlandet är unika Esperöds Arboretum, som tillhör Esperöds herrgård där det årliga Piratenpriset aväts efter prisceremonin. I arboretumet kan beskådas en urgammal gigantisk ek, som i folkmun går under namnet ”Gammeldansken”.
– Och brännvinskantinen på Brösarps gästis…
Och…
… så vidare.
Fyndplatserna är överväldigande många i denna generösa, välskrivna och bildsköna guide till Piratens eget land, där det inte fanns något som inte hade inträffat men väl mycket som inte hade berättats.
info@opulens.se
