En litterär pärla av Therese Bohman

THERESE BOHMAN. ”Kammakargatan” är en liten pärla till bok,” skriver Erik Bovin som läst Therese Bohmans aktuella kortroman.kortroman, svenskspråkig litteratur, prosa, Stockholmsskildring, romankonst, berättarkonst, roman, — *Omslaget till Therese Bohmans kortroman.*

PROSA. ”Kammakargatan” är en liten pärla till bok,” skriver Erik Bovin som läst Therese Bohmans aktuella kortroman.

Kammakargatan av Therese Bohman
Norstedts

I vår jäktade och läsföraktande tid står märkligt nog tegelstenarna högt i kurs. Bokhandlarna kryllar utav dem, i hyllorna står de uppställda med uppfordrande uppsyn som om de bar på ett löfte om att rädda oss från det höga tempot och ständiga scrollandet på skärmen.

Frågan är om de verkligen väcker så mycket läslust? Litteraturkritiker och andra bokmalar har på sistone vittnat om att de dessvärre lider av en hel del transportsträckor. Inte konstigt då det krävs en insats utöver det vanliga av en författare för att få en text att behålla sitt fokus på över 600 sidor. Alla heter ju som bekant inte Tolstoj i efternamn.

Therese Bohman blickar tillbaka

I kampen om tid och läslust är den noggrant utmejslade kortromanen att föredra. Därför gläder det mig att en i vårt land så framstående och hyllad författare som Therese Bohman hittat till detta underskattade format. Julberättelsen “Kammakargatan” dök först upp digitalt på Substack. Passande nog har en reviderad version nu utkommit i bokform, lagom till jul.

Intrigen är simpel. Huvudpersonen tillika berättaren (som delar namn med författaren) ser tillbaka på sin studenttid i slutet av nittiotalet. Närmare bestämt några månader under året 1997 då hon lämnar barndomshemmet för att gå kulturvetarlinjen på Stockholms universitet. Där lär hon känna Andreas och Roman, två unga intellektuella. Bekantskapen med dem visar sig vara av avgörande art och hon blir snabbt en del av den lilla kretsen kring det litterära fanzinet ”Stereo”.

Andreas och Roman är exempel på en sorts snobbar som till varje pris vill leva utanför sin tid. Medan andra jämnåriga är flitiga nattklubbsbesökare som konsumerar Nöjesguiden, indiepop och MTV håller sig detta gäng till fina middagar med Bourgognevin, poesi och Charlie Parker i bakgrunden.

Therese Bohman fångar elitismens lockelse

THERESE BOHMAN. ”Kammakargatan” är en liten pärla till bok,” skriver Erik Bovin som läst Therese Bohmans aktuella kortroman. kortroman, svenskspråkig litteratur, prosa, Stockholmsskildring, romankonst, berättarkonst, roman, Bohman är skicklig på att fånga elitismens lockelse och baksida. Berättelsen är onekligen en skildring av en ung människas längtan efter bildning och gemenskap. I sådana här sammanhang får uppfattningen om att alla som inte bor i Stockholms innerstad är lantisar stå oemotsagd. Men trots att berättelsens Therese på många vis är en ”utböling” verkar hon inte besväras alltför mycket av Andreas och Romans trångsynthet. Kanhända har man överseende med ett och annat bara hungern efter vänskap och kulturellt kapital är tillräckligt stor.

“Kammakargatan” är dock en mellanbok i Therese Bohmans författarskap. Den nyinflyttades blick på huvudstaden väcker förvisso både sympati, igenkänning och fascination men har dessvärre skildrats några gånger för mycket i svensk romankonst. Och visst är vi många som likt Therese idealiserar vårt forna studentliv, men jag vet dock inte om detta enkla faktum motiverar dig till att plöja ännu en roman på temat.

Nostalgiskt skimmer

Therese Bohman sällar sig till en skara författare som inte sällan skriver i ett nostalgiskt skimmer. Andra kvinnliga författare i denna anda som jag kommer att tänka på är Ia Genberg och Christine Falkenland. Tre vitt skilda författare som har det gemensamt att de ofta balanserar på gränsen till det sentimentala och pretentiösa men likväl lyckas förtrolla läsaren med sina magnifika skapelser till böcker utan att man riktigt förstår hur det går till.

Allt jag kan säga är att Bohman håller en mycket hög lägstanivå. Hennes prosa är kristallklar och drar paradoxalt nog lika mycket näring av sin detaljrikedom som av det som den utelämnar.

Utmärkt jullektyr

Och hur var det med julen? Kan detta lilla alster bidra till julstämningen? O ja! I denna berättelse möter läsaren vad jag vill kalla en gammaldags borgerlig jul. Ingen norénjul dock, utan mer lik den sortens jul vi möter i Ingmar Bergmans ”Fanny och Alexander” om än med ett kraftigt nedbantat persongalleri. Allt är högtidligt, överdådigt men också en aning vulgärt och ensamt. Man går till en florist på Odenplan enkom för att inhandla en tjock girlang av gran, dricker glühwein i stället för vanlig glögg och i en av Östermalmshallens diskar syns ett helt grishuvud med ett äpple i munnen.

”Kammakargatan” är en liten pärla till bok. Den kräver lagom mycket av läsaren och är med andra ord utmärkt lektyr för den som behöver en paus i julstöket.