Den bortglömde regissören som tog Europa till Sverige

Litteratur
Tiina Rosenberg. Bild: Sydsvenskan.

STRIDBAR. ”I Mästerregissören, en bok om Ludvig Josephson och hans insatser för svensk teater, berättar professor i teater-, film- och litteraturvetenskap, Tiina Rosenberg, kunnigt och välformulerat om Josephsons personliga öde och hans inflytande på den svenska scenkonsten”, skriver Elisabeth Brännström.

Mästerregissören av Tiina Rosenberg
Atlantis (2017)

Skådespelaren Erland Josephsons släkt var, enligt honom själv, ”una famiglia cultura molto famoso” och det Josephsonska familjeträdet dignar verkligen av skickliga konstnärliga utövare och framstående kulturpersonligheter. En av dessa var regissören Ludvig Josephson (1837–1899), som sorgligt nog glömdes bort efter sin död, trots sina framgångar med att föra den provinsiella svenska teatern närmare en europeisk måttstock. Bland annat så införde han en ny teknik som står sig än i dag där ljus, bild, musik och text förenades på scenen, satte upp Strindbergs Mäster Olof och Ibsens Brand i Sverige och Norge, skrev flera böcker om scenkonst och skådespeleri och deltog under sin livstid nästan helt utan uppehåll i kulturdebatten.

Ludvig Josephson föddes in i en tid då konstnärlighet och bildning stod högt i kurs hos den etablerade europeiska medelklassen. I storstäderna investerade man som aldrig förr i nya operahus och teatrar och de som hade råd reste runt på kontinenten på jakt efter visuella och själsliga skönhetsupplevelser. Det här var en trend som passade den unge, kulturintresserade Ludvig Josephson som hand i handske. Han var inte sen att haka på och 1851 reste han ut i Europa för första gången. Resorna ut från Sverige, som han fortsatte med genom åren, kom att leda honom fram till en personlig och professionell utveckling som skulle visa sig bli lika viktig för den framtida svenska scenkonsten som för honom själv.

I Mästerregissören, en bok om Ludvig Josephson och hans insatser för svensk teater, berättar professor i teater-, film- och litteraturvetenskap, Tiina Rosenberg, kunnigt och välformulerat om Josephsons personliga öde och hans inflytande på den svenska scenkonsten, allt väl inramat av den tidsanda som omgav honom. Josephson hade judiskt påbrå och han var också troligen homosexuell och detta ger Tiina Rosenberg möjligheten att låta sin bok handla om betydligt mer än enbart teater. Narrativet får också beröra Ludvig Josephsons kontroversiella, stridbara och rastlösa personlighet och den begåvning som fick möjlighet att komma till sin rätt när dörrarna till kulturvärlden under 1800-talet öppnades för Europas judar.

Tiina Rosenberg lyckas bra med att få med alla aspekter som influerade Ludvig Josephsons liv och karriär. Mästerregissören inleds med en redogörelse över Europas judiska historia, speciellt inriktad på de relativt få judiska familjer som sökte sig till Sverige, och författaren uppmärksammar också de homosexuellas besvärliga situation och de homosexuella miljöer som successivt växte fram i Europas storstäder, där teatern spelade en viktig roll som mötesplats för dem som levde utanför samhällets sexuella normer.

I det stora hela har Tiina Rosenberg skrivit en mycket läsvärd bok om en man som förtjänar att lyftas fram ur skuggorna och uppmärksammas på nytt. Allt är väl underbyggt med många noter och en mycket utförlig källförteckning. Boken är också estetiskt tilltalande, vackert illustrerad som den är med en uppsättning tidstypiska bilder och fotografier.

ELISABETH BRÄNNSTRÖM

 

 

 

 

 

 

 

Alla recensioner av Elisabeth Brännström

Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Det senaste från Litteratur

Gå till Toppen