DATORSPEL. “Allt är dundervackert. Yggdrasil lyser upp himmelen och soluppgångarna och solnedgångarna är fantastiska”, skriver Robert Myhreld. Har vår medarbetare just tagit LSD? Nej, idag tipsar han om ett aktuellt datorspel.
Ibland blir det som så att valkyrior tar hand om din ömkliga själ och kastar in den i en värld där du är utelämnad åt elementen och annat otyg. Allt för att du ska kunna visa att du duger för den eviga fyllan i Valhall. Du vaknar upp i underkläder av vikingasnitt, solen skiner, det kvittrar fåglar i både buskar och snår, små pixlar av damm svävar omkring och i bakgrunden spelas musik så skön att den inte hörts sedan Lúthiens dagar. Du hör vildsvin böka runt, ser hallon växa och längre bort en hjort som betar. Vattnet skvalpar mot stranden, skogsdungar omger dig och allt känns trevligt. Alltför trevligt. Du ser två ögon lysa inifrån träden. Ögon på en varelse som du inte kunnat föreställa dig ens under det vildaste av toppslätskivlingsrus. Knytnävsförsvara dig? Fly? Hur använder man ens musen? Går det att pausa? Satan.
Valheim släpptes som early access i februari. Early access innebär att spelet inte är färdigt. Sanningen är emellertid den att det är mer polerat än många spel som släppts stämplade som färdiga. Bakom spelet ligger den Skövdebaserade spelstudion Iron Gate Studio. Den består av fem till tio personer såvitt jag förstått det. Givet hur omfattande Valheim är har jag svårt att se att de haft någon fritid de senaste åren.
Världen du befinner dig i är enorm och genereras allt efter som du vidgar dina vyer. I nuläget består världen av åtta områden och det finns något för alla smaker. Du startar i Meadows. Meadows är gemytligt och jävligt och du finner både björkar och ett trädslag jag inte kan identifiera. Jag är väl ingen dendrofil heller!? Här minglar övervägande fåglar och olika betesdjur. Den gulögda varelsen jag nämnde ovan är egentligen inte så farlig. Den lystrar (antagligen inte) till benämningen Greyling. Greylings främsta egenskap är att talk the talk men inte riktigt walk the walk. Värre blir det inte.
I Black Forest finns vad vi kan anta är en släkting till Greylings: Greydwarves, som vid sidan av namnet också till utseendet har mycket Astrid-saga över sig. De kastar äckliga små stenar mot en. Man skadas inte nämnvärt om de träffar, men det är förnedrande. De små asen förtjänar inte mycket gott i livet. Tyvärr är de både flockvarelser och mer stryktåliga samt farligare i närstrid än sina släktingar. Och till detta sinnessjukt envetna. Där lurar även större kräk.
Swamp är en miljö du kommer stifta bekantskap med. Här hänger de mest perverterade sakerna du kan tänka dig. Orimliga mängder av varelsen blub har fördärvat min hälsa. Dessa ser ut som gigantiska högar av slemmiga snorkråkor och hoppar runt och sprider dålig stämning och ger ifrån sig giftig gas. Draugen är hämtad direkt ur den nordiska mytologin och ser ut att dofta rätt illa. De har något konstigt graawwwrr-ljud för sig vilket är irriterande och stöter du på en elit-variant av dessa är det dags att släppa kaffekoppen och komma in i matchen. Där finns också brinnande galningar som kastar eldklot och skelett som vill festa på det som de inte har – kött.
Och så vidare.
Vad som binder ihop landmassorna är naturligtvis en äkta vikings rätta element: vatten. Övermod belönas inte i Valheim och försöker du ge dig ut på en tur med någon halvdant byggd flotte blir du snart föda för det enda havsdjuret som kan göra dig skada: någon sorts havsdaggmask iförd en drakes skrud. Denna kommer mumsa på dig och använda någon del av flotten som tandpetare om du inte har en snabbare farkost. Om du inte drunknar, det vill säga. Då hör du någon tönt-Tjorven retfullt fråga: –Farbror Robert, varför badar du alltid med kläderna på? Sen drunknar man och ungjäveln fnittrar och Båtsman dreglar och och och…du återuppstår i din säng, men återigen är du som gud skapade oss – iförd endast underkläder. Nu återstår att försöka hämta den utrustning du förlorat… Ha så kul!
Allt är dundervackert. Yggdrasil lyser upp himmelen och soluppgångarna och solnedgångarna är fantastiska. Ljussättningen är mästerlig. Det finns inga försök till fotorealism, men tiden då man bedömde spel utifrån hur realistiska de såg ut är förhoppningsvis sedan länge borta. Det går att spela med vänner, men som ni vet är vänner bara onödigt och löjligt och till syvende och sist så borde vi leva enligt devisen “Bra karl tillreder sig själv”. Apropå att tillreda så får du laga din egen mat. Nu behöver ingen någonsin flytta hemifrån. Du får även hugga ved, bygga hus, hugga fram ädelmetall och supa till på hemmabryggt mjöd för att motstå kylan i bergen. Tusen är gångerna du kommer vilja beställa cyanid på recept (bunkerdosen rekommenderas) och när du får segla en timme på vatten för att hämta dina vapen, verktyg och annat eftersom du klantade dig, funderar du på meningen med allting. Ändå gör du det. Inte med glädje, men du gör det. Och i slutänden är allt som det ska vara.
info@opulens.se
